United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Andreas Ek, började prästen; du står här vid en likbår, som du själv... kommit till stånd. Du ser här de jordiska lämningarna av den maka du en gång svurit att älska i nöd och lust. Hur har du hållit din ed? Hur har du uppfyllt dina löften?
Jo, det kan du; lagen tillåter icke att pina någon till bekännelse, men om halv bevisning finnes, kan domaren »försöka med svårare fängelse». Det är tortyr det? Du har endast att svara, icke fråga. Nu frågar jag: hur uppstod ditt beslut? Det är svårt att nu säga, erinrade Ek sig fram, för det kom så efter hand.
Ett sorl av fasa och avsky gick igenom hopen, såsom om de alla känt sig i den avlidnas ställe och blivit utsatta för en likplundrare, och domaren måste lyfta handen för att stilla stormen. Därpå tog han ordet. Andreas Ek, innan vi skrida till domens fällande, vars utgång icke lär vara tvivelaktig, frågar jag dig för sista gången: Ångrar du din gärning?
Ingen gratulerade honom, och han fick icke genast gymnasistmössa. Hvarför? Skulle han stukas, eller ville icke fadern se hans lärdom i yttre tecken? Slutligen blef det ett förslag att en moster skulle brodera kransen på sammet, som skulle sys på en vanlig svart mössa. Hon broderade en ek- och lagerqvist, men dåligt, hvarför han led smälek af kamraterna.
Ek tänkte inte två sekunder förrän han svarade: Nej! Och vore det ogjort, skulle det inte töva, förrän jag gjorde det! Här gav domaren ett tecken åt länsmannen, som gick ut åtföljd av sex karlar. Det uppstod en stunds tystnad i salen, varunder domaren vände sig till pastorn och viskade.
Där inom samlades nu folk och hästar. Vapen framtogos och lades i en hög kring en väldig ek, som stod mitt på den gröna planen. Undrande frågade Erland hövdingen, vad detta skulle innebära.
När det blivit tyst, började domaren med att uppläsa länsmans första rapport av ungefär detta innehåll: »Söndagen den sjunde maj, klockan åtta aftonen, anlände till länsmansbostället å Ingarö förre tullvaktmästaren Andreas Ek, hemma från Brandskär, och efter att ha begärt samtal med länsmannen, angav han sig ha mördat sin hustru under följande omständigheter.
Se på henne, befallde domaren, och vid en rörelse av gevaldigern, som kom kedjorna att rassla, vände sig Ek mot liket, kastade en inåtvänd blick i kistan, drog upp näsborrarne, som om lukten gjort honom obehag och spottade framför sig ofrivilligt, som det tycktes, eller av en vana han ej kunde behärska.
Efter läsningen av rapporten vände sig domaren till anklagade, och frågade såsom för formens skull: Godkänner Ek denna uppgift från kronolänsman? Vartill mördaren svarade kort och bestämt: Ja. I alla punkter? återtog domaren. I alla! svarade Ek.
Då Björn gått, sade modern till Ån: Var har du varit, son? Jag har suttit vid stranden. Vad gjorde du där? Jag väntade. Väntade? Ja, det brukar komma virke med vinden. Du har inte stulit fars ek? Fars? Björns! Stulit? Ån kastade sig på golvet. Modern lade hans huvud i sitt knä. Då stönade han och pustade, så att det rock i hela kroppen.