Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Gusten svarade med ett listigt grin, för han hörde genast, att drängen inte förstod skytte, då han berömde skott, som satts in medfjärs och gjort fåglarne odugliga till vettar. Men Carlsson gick på oförfärat och pratade, berömde skälskinnsväskorna, prisade bössan och gjorde sig så liten som möjligt, så okunnig om sjösakerna som han verkligen var, och mer till.
"Du vet de Ante", fortfor hon, "att en gång svor en lill'dräng åt hästen i stalle och då fick han en örfil så han gick uppsvullen i flera dar." "De var han väl värd. Sir du så fin sked! Nu ska' jag göra småskedar. De är ledt för barn te äta med såna här småtråg." "Ja, nog var han värd de, drängen", återtog Maglena som, huru kusligt hon fann samtalsämnet, inte förmådde att gå ifrån det.
Då han såg mig komma, hälsade han vänligt god morgon och jag sade: Hur står det till med Karlsson i dag? Jag hade nämligen hört, att han varit i staden några dagar förut. Drängen svarade: Tack, gott! och jag tillade omedelbart: Kan Karlsson skaffa mig en broms? Skall han vara levande? sade Karlsson. Ja, sade jag, och han skall ligga i en tom tändsticksask. Titta in i kväll, sade Karlsson.
Hon var demokrat af instinkt, men såg upp till sin man, derför att han var af »god familj», och hon älskade honom, om såsom räddare, make eller familjeförsörjare, det vet man icke, och sådant är svårt att konstruera ut. Fadern kallade drängen och dalkullan du, samt titulerades af pigorna patron.
Det hände en gång, att en av drängarna kallade honom hans nåd. Då blev Abraham ursinnig. Din drummel! Vet du inte, att jag är inspektor! Nää, svarade drängen och dolde ett flin. Spektor ska väl han vara, Halling Abraham kände sig inringad. Nattvak och oro gjorde honom känslig, gav honom efterhängsna, ofrånkomliga tankar och föreställningar.
Men Carlsson låg ännu halvvaken en stund och räknade fönsterrutorna för att bli sanndrömmad. Söndagsvila och söndagsvärv; den gode herden och de elaka fåren; morkullorna som fick vad de behövde, och drängen som fick kammaren.
Skalden uppmanar sina kära bröder till ett gladt lag och att slå bort alla sorger. Han ropar åt drängen, att, om han vill undvika bas, skölja ett glas åt honom i baljan.
Samuli slog efter den med piskan. Det hjelpte icke. Då blef Samuli arg. Så ond som han icke varit sedan förra sommarn, då han slog drängen, som supit sig full tre arbetsdagar å rad.
Gruber framförde genast sitt ärende och sitt förbud. Han svarade fogligt, att han icke skulle låta locka sig till mötet. De stodo en stund tysta bredvid varandra, gubben flåsade ännu efter vandringens mödor och även den unge andades tungt. Gubben steg in i kvarnen och ropade åt drängen att följa efter. Alldeles som vanligt fann han många ting att klandra och skrek sig hes för att överrösta dånet.
»Och jag», sekunderade drängen, en stor, stark, brunögd karl med ett hjälteutseende, »jag har känt liklukt i flera dar ... i synnerhet med nordost, jag kunde nog tro det skulle bli sjölik, jag...» »Ugglan skrek så otäckt i höstas så», berättade mor från smedens, »den tutade som efter bråddöd, men jag trodde alltid det sku' bli någon af fiskarena ... hvem kunde tänka sig Lotta vår.»
Dagens Ord
Andra Tittar