Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 oktober 2025
Men ynglingen steg fram och höjde armen Och ref sin slitna gråa tröja opp. Då lyste fram ett blottadt sår ur barmen, Och frisk en ström af blod i dagen lopp. "Det fick jag, herr genral, här nyss i striden.
Den högra sidan förblef förlamad, så att den sjuke endast med svårighet kunde röra sig i sina rum, stödd med vänstra armen på någon af de hemmavarande sönerna, medan den högra var instucken i barmen på nattrocken.
Lämna vid min barm ett litet fönster, Låt min hvita barm stå fri och öppen, Att, ifall mitt spenbarn Jovo kommer, Om han kommer, jag må nära honom!" Bifall ger, för brodernamnet, Rado, Lämnar vid dess barm ett litet fönster, Till den hvita barmen öppen tillgång, Att, ifall dess spenbarn Jovo komme, Om han komme, hon må nära honom.
Då knuffade han undan de andra, beredde sig plats på bergsplatån midt framför balkongen der herrskapet satt, och uppträdde med solodanser och monologer. Han framträdde i sin kostym af skjorta och byxor, båda af oblekt linne. Skjortan var öppen i bröstet, och den ludna barmen syntes igenom.
När han sedan drog ut den, se, då var handen vit såsom snö av spetälska. Åter sade han. »Stick din hand tillbaka i barmen.» Och han stack sin hand tillbaka i barmen. När han sedan drog ut den igen ur barmen, se, då var den åter lik hans övriga kropp. Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro det andra tecknet.
Bitarna förde jag fram till min hustru: 'Se där, hvad oss lämnats', Sade jag, 'ät och mätta ditt barn. Ett stycke hon mottog, Vände det tigande kring i sin hand, såg på det och tryckte Barnet mot barmen och föll vanmäktig tillbaka på kärfven.
Gästgivarn räknade upp en del och nämnde som det värsta, att han tagit henne mot hennes vilja. Än sen då? sade mor i Sutre. Därför hade hon aldrig trivts, menade gubben. Nu hör jag, att det är slut med dig, Lars, sade mor i Sutre. Som du har blitt velig. Och hon slog sig på de vidlyftiga höfterna och förde händerna till den digra barmen.
En åska var, Standar, din röst för alla, Och gamle Nord slog trumman, att det ljöd, Och ynglingen med barmen sönderskjuten, Gick fram på slätten, med hans blod begjuten, Och främst red Döbeln själf med draget svärd. Och innan kvällen hann sin skugga sända, Var ryska styrkan kastad öfver ända, Och räddad Adlercreutz och fri hans färd.
Men med ena handen på ett spenbarn, Med den andra emot barmen hållet, Viste hon och talte så till förarn: "Låt mig följa på ditt lass ett stycke: Jag är trött af bördan vid mitt hjärta." Och han tog den bedjande på lasset, Och hon satte sig bakom med fången.
Dagens Ord
Andra Tittar