Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Se, vid hans anblick Veknade blixten och smalt i en tår. Gladt öppnande famnen, Tog han de unga och slöt dem båda i älskande armar. En dikt i tre sånger. Första sången. Leende säges hon gå som en ängel emellan de andra, Skämta ibland och trösta ibland och förlika och lugna.
Vi äro långt ifrån att likna dessa hellenska filosofer, vilka övade sitt tänkande, som atleten sina lemmar, tryggade sig till förnuftet, som han till sina muskler, och med fast fot, med kraftsvällande armar och cestusomlindade händer stodo färdiga att segra eller falla för människoandens självständighet och förnuftets rätt.
En hel dag förgick, under vilken icke ett ord växlades oss emellan. Men på aftonen, när vi skulle gå till vila, föllo vi i varandras armar och gräto, utan att kunna tala. Därefter blev allt som förut. Men den fråga, som brände mig: »Vad är det? vad kan det vara?» var och förblev obesvarad. Dock var jag lugnare, kände ånger över mina outtalade tankar och väntade på samma gång liksom en upplösning.
Odödlighetens lugna sol förgyller Det mål, jag söker, trånande och varm, Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller Min djärfva, stolta, ungdomsfriska barm. Hvad jag är säll! En trogen flicka delar Min ömhet, mina minnen och mitt hopp. Finns någon fröjd, som i min lycka felar, Den söker jag i hennes armar opp.
Fullkomligt allena, kastades hon i den kalla världens armar. Hon hade icke ens någon, inför hvilken hon skulle utgjutit sin sorg, det fans ej en enda människa, som skulle brytt sig om henne, ingen som skulle frågat efter om hon fans till eller ej. Hon grät och klagade. Ville hvarken äta eller dricka.
Nej, han kan inte det, bekräftade länsman. Han kunde det i morse, det såg jag, då jag åkte genom Sutre. Men nu är han lam i benen. Gumman lyfte upp pojken, vände honom fram och tillbaka, kände på armar och ben. Larsson, sade länsman, vad är det, som försiggår här i Sutre? Gästgivarn betänkte sig. Det vet jag inte, svarade han. Men nog ser jag, att det är något.
Du är härlig, härlig är du! Var har jag då haft mina ögon i afton? Han höll henne ut ifrån sig och strök nedåt hennes bara hals och lätt skälvande armar.
Och här har ja burit honom på mina armar. Plötsligen började han storgråta. Han förstod nu, att han inte skulle få tjugufem öre. Han skulle inte få lov att vara med i demstrationen. Nu när han höll på att få vara med, så skulle han inte... Han stod vid dörren och tårarna strömmade ur honom.
En kula sattes under det första armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick från ljusstaken, i ett stycke med den: alltså under de sex armar som utgingo från den.
Ty just som han skulle vända sig åt ett håll, skrek någon bakom honom, och när han då skulle vända om och se åt det andra hållet, blev han upplyftad från marken och bortburen av någon, som sprang, så mycket han orkade, och innan han visste ordet av, var han inne i salen, och mamma själv tog honom på sina armar och kramade honom, så att han inte kunde få luft.
Dagens Ord
Andra Tittar