United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag visste att de skulle vara två, därför att vår husläkare ville konsultera en specialist, emedan han icke längre vågade lita på sitt eget omdöme. Jag satt ensam, lampan var tänd, och framför mig låg ett manuskript, där slutkapitlen saknades. Jag hade sagt godnatt till min hustru och nämnt, att jag skulle arbeta. »Att du kan skriva i kväll!» hade hon sagt.
De visste inte, vad de skulle svara, men hade inte trott, att det var farligt att titta på ståten. Hm! Det är patron Carlsson själv ju! upplyste direktör Diethoff, som kommit fram. Det är ju vår värd på stället, presenterade han. Kom och ät frukost med oss nu!
Efter lysningens uttagande märktes en obehaglig sinnesförändring hos Carlsson, som madam Flod var den första att erfara. De hade visserligen efter landsens sed levat som gift folk alltsedan trolovningen, och fästmannen, som hade jävet svävande över sig, visste alltid rätta sitt uppförande efter de tvingande förhållandena, men när faran var över, stack han näsan i vädret och visade klorna.
Hon spelade länge, och när hon till slut kom tillbaka, frågade hon: Tror du nu att ja kan spela? Han nickade. Och de här va bara smörja ja spelade. Ja kan spela både Mozart och Beethoven och allt det där. Tycker du om Beethoven? Stellan visste inte vad det var, men han nickade. Vill du ha en bakelse till? Nä, nä, låt oss gå, sade han. Det var första gången han sade nej till en bakelse.
Han visste ännu ej, att detta nya ej var någonting nytt, att det endast, i en förändrad gestalt, var hela barndomens koncentrerade sagolängtan, som med detta nya ord åter sökte sig fram till förverkligande: det våldsamma kravet på den plötsliga förändringen.
Han visste inte riktigt vad han skulle säga henne, då han en gång gett studenten respass. Han hade en känsla av att han inte skulle kunna säga någonting, bara falla ned framför henne, med en present i ena handen och en revolver i den andra Nu skrattade hon. Han ryste till. Det var som om någon kittlat hans hjärta.
Herr Nymark och borgmästar Lagander hade farit ut att segla, men då vädret blifvit lugnt, hade de vikit in hit, fastän de visste att herrskapet Karell redan var i flyttningsbrådskan. Alma var svag och trött och dessutom nedslagen till sinnet, ty John var allt ännu lika ovanligt allvarsam och uppehöll sig nästan ej alls på hennes sida.
I dörren stannade hon ännu en gång och sade lågt, med en helt annan och allvarligare röst än förut: Vet du vad, Tomas? Jag har fått en ny lifsuppfattning. Ä, drag på trissor, murrade Tomas. Jag visste inte av att du hade någon förut, tillade han leende. Greta var redan i trappan. Tomas låg och såg på snön, som föll därute. Det var ingen blåst, och den yrde icke längre.
Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?» Hon svarade dem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.» Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus. Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern.
Men samtidigt som han kände sig så oändligt liten, som han aldrig förr gjort i sitt liv, erfor han egendomligt nog ingen skamkänsla. Han fylldes av en djup och tacksam tillfredsställelse, så stark att han rent fysiskt kände den som en angenäm, nästan dövande kittling i nerverna. Nu visste han, att han trots allt skulle nå det mål, han föresatt sig.