United States or Guernsey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då vi nu en gång voro komna i en höghvälfd folkvänlig tankegång, beslöts det tillika att vi skulle lemna vissa detaljerade upplysningar till praktisk nytta för vårt eget kön, hvilket vi kände oss stå närmast, efter som vi ej hade någon manlig person i vårt sällskap.
Jag tager honom till bundsförvant i mina tankar, säger henne till och med, i det jag går in i hennes egen tankegång, att hon skall leva, därför att Sven vill, att hon skall leva, ja, att han viskat det till mig, medan jag sov.
Men strax derefter kom det, som en ångest, man icke kan hålla tillbaka: »När jag icke såg honom trodde jag allting var bra...» »Det hade kanske inte hjelpt om ni varit med honom», sade vännen, som förstod hennes tankegång. »Hvem vet? Han sade för ett par dagar sedan att han var lam invärtes. Det gjorde ett så tröstlöst intryck på mig hans mor.
Jag undrar, vad han egentligen tänker om mig, fortsatte hon sin tankegång, tror han verkligen, att morbrors affärer ligga mig så varmt om hjärtat och att ej han själv spelar största rollen. Förstår han månntro icke, att jag just vill , att morbror Simon skall fortsätta med detta just därför att vi då lättare kunna hålla tyglarne i våra händer.
Och förloppet hos hans tankegång är så lifligt och så sundt förståndigt, betraktelsernas gång så snabb, så fyndig och så facetterad, att hans berättelse får dramats lif och mycket af dess väsen. Hartlebens novell är i dagens tyska litteratur något särskildt för sig. Den är spänstig, smärt, rask samt kvick och måttfullt diskret som en lyckad anekdot ur en chronique scandaleuse.
I samma ögonblick jag tänkte detta, slog det mig, att jag redan liksom börjat söka henne i minnet. »Hon går ifrån mig», tänkte jag. Och till min förvåning märkte jag, att jag nu kunde tänka den tanken utan bitterhet, endast därför att jag var henne nära som aldrig förr. »Hon dör icke», tänkte jag ögonblicket därefter. »Hon kommer att leva.» Och jag märkte icke motsägelsen i min egen tankegång.
Man anser, att jag handlat ovärdigt och riskerat skolans anseende. Jag kan icke bli qvar. En tystnad inträdde. Bella ville försöka sätta sig in i Hannas tankegång, innan hon gaf henne ett råd. Hon insåg, huru påkostande det skulle vara för Hanna att bli qvar, då klassen ansåg sig kränkt deraf.
Ty ehuru hon var kvinna, plägade hon sällan sysselsätta sig med andra, när hon var ensam med mig, och jag försökte taga mänskligheten i försvar. Men hon svarade på allt, vad jag hade att anföra, som om hon egentligen icke hörde på mig, och när jag tystnade, fortfor hon, fullföljande sin egen tankegång: »Varför äro du och jag lyckligare än alla andra människor?»
Men jag skall minnas allt hvad jag nu har lidit, kämpat och sörjt, allt hvad jag njutit i lycka, det skall väfvas in i mitt kommande lif, det skall speglas af mina arbeten, gnistra som regnbågsglans i dess facetter. Det är för dig jag diktar, för dig jag vill vinna erkännande. Hvarför? Jag vet det icke, jag känner det blott så. Det har kommit en storslagen stillhet och ro öfver min tankegång.
En dag tog det henne så ömt om hjertat det han sade, hans varma ord. Han var så vänlig, han bad så mycket, det var omöjligt, hon kunde ej säga nej. »Nå Erik, efter det så är,» menade hon, »efter det så är, så blir jag väl dervid, lemnar tjensten och blir din hustru.» Erik blef flat, men han dolde sin missräkning och gick skenbart in på hennes tankegång.