Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 maj 2025
Son af Vanhais, du, som främst bland alla Älskades af detta nu så kalla, Detta fordom, ack, så varma hjärta, Säg, hvar dväljs du ensam med din smärta? Tystnat har din yxa ren i skogen, Ty en flicka gick ej mer förtrogen Och besvarade din röst från hagen, Då du, lockande, höll opp med slagen.
LEONTES. Förfärlig är hans smärta visst, det dyraste Han ser af hafvet slukas, kan ej bringa hjälp. DEN SKEPPSBRUTNE. Du konung, du, så prisad bland de dödliga Och dock så skändlig, skall ej hämndens hand en gång Dig drabba? LEONTES. Fasa griper mig; är det mot Zeus Han vågar dessa djärfva, obetänkta ord?
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning. För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.» Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
Jag ställde mig i vägen för henne, och med mina armars kraft tryckte jag henne våldsamt ned på soffan. »Vänta», sade jag. »Vänta! Du vet ju inte själv, vad du gör.» Men hon svarade mig endast: »Det blir din och min olycka, om du hindrar mig. Anklaga icke mig, när den sedan kommer.» Hon vred sig i smärta under mitt tag, och efter en stund föll hon i en lång vanmakt.
Tåreströmmar flöda på hans kinder. Och den smärta makan vid hans anblick Nalkas blygsamt sin gemål och herre, Nalkas blyg och frågar honom sakta: "Gode herre, säg, hvad har dig drabbat Nu, då tårar strömma dig på kinden?" Henne svarar Gojko Merljavtschevitsch: "Ondt, för mycket ondt, min trogna maka!
Närmre träder svågerparet redan Fram till Gojkos ungdomssköna maka, Fatta henne vid de hvita händren Och till borgens grundval föra henne. Och de vinka dit byggmästarn Rado; Murarena kallar åter Rada Men den unga, smärta kvinnan småler, Aktande det allt som skämt och lek blott. Och att lägga borgens grundval ila De tre hundra murare till verket Och kring henne ställa sten och bjälkar.
Jag kände, att jag stod inför ett lidande, som icke kunde mätas eller vägas. Jag kände ånger över, att jag velat draga henne bort från sorgen, och att jag låtit henne märka det. Att över huvud söka leda henne eller inverka på hennes smärta, syntes mig i detta ögonblick endast eländigt och smått. Jag drog henne blott intill mig och sade: »Gråt hos mig! Gråt så mycket du vill! Lägg icke band på dig!
Men huden på mina händer, som blivit stekt framför den starka elden, lossnar och faller av i fjäll, och den smärta, som framkallas av händernas möda vid avklädningen, påminner mig om vad min seger kostat.
Dagens Ord
Andra Tittar