United States or Vatican City ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon lade gåvorna i kistan och bemötte givarna med ett orubbligt, oförstående lugn. Hon var oantastlig och praktisk. Likväl gjorde hon farliga bekantskaper.
Fursten frågade: »Ni har ju nu kommit så långt, att vetenskapen är orubbligt säker på, att jordens inre utgöres af en kula af järn » »Stål, herr furste, stål.» »Utmärkt, en kula af stål alltså, utanpå omgifven af en skorpa af sten.» »Alldeles. Det är odisputabelt säkert.» »Godt! Och detta förklarar, att jorden är, eller verkar som en magnet.» »Ja. Det är också odisputabelt säkert.
»Då får Göranson vänta tills han kommer igen», sade Jönsson orubbligt. Göranson funderade. Att låta det stackars djuret stå där ute och lida gick ju inte för sig. Skjuta måste han om han också skulle få böta för det. För en djurskyddsordförande fick inga dylika småsaker utgöra något hinder. »Jönsson», sade han efter en stund beslutsamt. »Hur mycke böter blir det om jag skjuter måsen ändå?»
Och vägen hade dragit ut sig i det oändliga, kamraterna hade fallit från, men den lille snusbrune fortsatte oförtrutet från olycksställe till olycksställe. Alltid lika glad att hjälpa, alltid lika fumlig, lika hånad, lika omöjlig. Alltid samme lille hjälpsamme Pelle-Jöns. Men en Pelle-Jöns utan skratt, med ett orubbligt, ömsint allvar i sitt hjärta.
Men Myros bitterhet upplöste sig snart i tårar; hon kastade sig ned vid Rakels läger och grät. Sedan rabbinen, vars lugn tycktes orubbligt, överenskommit med likhusets föreståndare om begravningskostnaden och gäldat den, stack han pungen i gördeln och beredde sig att gå. Men vid åsynen av Myros tårar lade han sin hand på hennes skuldra och bad henne följa sig.
»Stackars de lärde från 1910-talet, som hade trott något så vanvettigt, som att jordens inre var glödande,» hette det nu. Ty nu hade den orubbligt säkra vetenskapen fastslagit, att fursten hade rätt. Och det var ju så solklart! Och trycket?
Innan jag öfverlåter ordet till mr Montgomery själf, vill jag endast säga, att hans plan fotar sig i ett och allt på den orubbligt säkra vetenskapen, på vårt fasta och vissa medvetande om att jordens inre är glödande . Mina herrar! Jag föreslår ett lefve för den härliga vetenskapen.» Salen skakades af hurrarop och mr Montgomery besteg talarestolen.