Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Också stadens välvise borgare och styresmän anade i hennes väsen ett underkännande af den manliga öfverlägsenheten, en motvilja mot all mänsklig dumhet och råhet, som de omöjligt kunde förlåta en kvinna. Det var nog sant, att hon ringaktade dem en smula, på samma sätt som hon ringaktade sin make.
"Var försiktig, Isak!" uppmanade fru Ahlbom ängsligt, men belönades för sin omtanke endast med en förkrossande blick. "Tack! Jag kan ta vara på mig själv", svarade hennes make. "Jag har gudskelov uppnått myndig ålder." Det var dock inte utan alla farhågor som Ahlbom steg in i redskapsboden, ty han visste att getingar ytterst sällan ta hänsyn till person, och ha ett ganska hetsigt lynne.
Ack, blott de tysta tårar hvem, Hvem räknar under slöjan, dem En make väckt, som hon ej väljer, Men lydas skall utaf den brud, Den oåtspord, en Faders bud, En Broders, blindt åt honom säljer. Hur rik mot hennes, mannens verld!
Tvenne popplar susa öfver grafven, Där en trogen ynglings aska gömmes, Satta fordom af hans flickas händer. Nu i poppelskuggan springa barnen, Som hon fostrat med en annan make Jaga fjärilar och plocka blommor.
Frun som bjöd honom en half million lire, om han ville skiljas vid sin hustru och gifta sig med henne det vill säga, sedan hon då också skilt sig från sin make. Han frågade, om jag trodde, han ljög? Visst icke! Jag känner ju själf denna makt, som lik en trolldom omsnärjde mig, strax han närmade sig. Nej.
Konungen upptog dess make, som fallit till golvet, räckte henne den med ett smålöje och sade: Nåväl? Ett brev! Ingenting för er själv? Jag tackar ers nåde. Jag har fått min belöning. Ni begär icke ens en visa för er harpa? Ett brev! Endast ett brev! Konungen fattade hennes hand och kände den darra, men de stolta, glänsande bruna ögonen blickade fast in i hans.
Ändtligt märkande, hvad henne ärnas, Kvidande, som ormen krossad hväser, Ber hon sina svågrar om förbarmning: "Tålen ej, om I en Gud bekännen, Att så ung jag muras in i grundvaln!" Detta ropar hon till sina svågrar; Men sitt anlet vända de från henne. Då med kufvad skam och tadelfruktan Ber hon slutligt till sin egen make: "Tål det ej, min dyre man och herre, Att så ung jag muras in i grundvaln!
Spökdansen fortgår hela natten, och damen övervakas av väninnor, som värna henne mot dödens angrepp. Hon kallar det för döden, emedan hon förnekar tillvaron av onda andar. Emellanåt påstår hon till och med, att det är hennes avlidne make som plågar henne.
Om min makes broder jag förgifver, Är det mig en synd inför vår Herre, Är det inför mänskor skam och nesa. Stor och liten skulle om mig säga: 'Skåden, skåden där den olycksburna, Som sin egen svåger har förgifvit! Ger jag åter icke gift åt honom, Får jag mer ej vänta hem min make."
Fredrika Runeberg öfverlefde sin make med endast två år; hon ligger begrafven vid hans sida på Näsebacken i Borgå. Naturlifvet, som i hälsans dagar varit Runebergs bästa vederkvickelse, spred sin trefnad ännu i hans sjukrum.
Dagens Ord
Andra Tittar