Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juni 2025
Min vän, sade han till korporalen, ni finner nu, huru bedragen ni blivit i ert hopp att av er fosterson få en bra och hederlig karl. Han har illa belönat er för era omsorger och er kärlek. Varje band mellan er och honom bör från denna stund vara slitet; framförallt kan ni väl aldrig mer tänka på att giva Johanna åt en sådan förtappad varelse.
En dag yrade Sven mycket: orediga bilder av de händelser, han nyligen upplevat, föresvävade honom; Johanna hörde åter sitt namn från hans bleka läppar; det låg kärlek och även klagan i den sjukes osammanhängande ord.
Då fick jag mål i munnen och svarade: Herr patron, det är mig en för stor ära, och dessutom är jag förlovad med Sven Stål. Bra... Nå, vad genmälte patronen på det? Han såg först mycket mörk ut, men skrattade sedan och sade: Det där är barnsligheter, Johanna.
Huru ofta händer det i världen, att en rik herre har hederliga avsikter på en fattig flicka, sådan som Johanna, och erbjuder henne sin hand? Och Johanna kunde blivit så lycklig, så lycklig! Det jordiska är icke att förakta, Brant... Jag säger dig, Brant, du har handlat oförsvarligt inför Gud och människor, du har förspillt din dotters framtid.
Ingrid frågade, vad det var för slags ärende, men väntade ej på svar, innan hon med en blick på Sven utbrast: Vad du ser besynnerlig och blek ut, käraste Sven! Vad kommer åt dig? Det är ingenting, Ingrid... Hör du, då du träffar Johanna och far, så hälsa dem mycket... mycket ifrån mig. Och Sven tryckte flickans hand, vände sig om och gick bort med hastiga steg.
God dag, lilla Ingrid, sade Sven och lyfte flickan högt i taket. Men säg mig, var är far och mor och Johanna... Är Johanna kommen än? Mor är gången till kyrkan, far sitter i täppan och röker sin pipa, men Johanna kommer väl snart, tänker jag, sade Ingrid. Jag skall säga till far... Flickan skyndade ut genom köksdörren, och kort därefter visade sig korporalen.
Herrarne få hålla till godo med vad huset förmår. Det var verkligen Johanna, korporalens äldre dotter, som kom roende. Den raska flickan var ensam i båten och skötte själv årorna med vana och kraftiga händer. Johanna tjänade som ladugårdsdeja hos patron Brackander på Trevnadslösa.
Sådana möten inträffade tämligen sällan; emedan arbetet vid masugnarne fortgår även om söndagarne, var det blott en eller två gånger i månaden, Sven kunde slå sig lös för att träffa Johanna i kyrkan eller i faderns stuga. Man satte sig till bords.
Så lycklig Sven kände sig över sina anhörigas och vänners välgång, trånade han dock efter hembygden och efter sin trogna Johanna.
Så hon tänkte, i ord ej mycket, det mesta, en blomdoft Liknande, flög med suckarna bort och kunde ej fångas. Men med en korg på sin arm, till bräddarna fylld med konvaljer, Friska och plockade nyss vid den sorlande bäcken i hagen, Kom i detsamma ur stugan igen den vackra Johanna.
Dagens Ord
Andra Tittar