Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Men tänk om jag till och med vore en sådan liten fjäril, som flaxar der; om ej en bättre, så åtminstone en liten hvitgrå. Jag tycker precist, att jag känner, att jag måtte äga vingar, men jag förstår ej att veckla opp dem. Nej, längre kan jag ej stå emot frestelsen, jag försöker att spränga skalet och få fram vingarne". "Ser du puppan der", ropade en gosse, "ser du hur den rörs?
När de därför märkte att den unga målaren, som bodde på sommarnöje, började slå krokar för Mari, så logo de i sina sinnen och tänkte att nu går hon all världenes snöda väg, och därmed vore deras Albin fri från frestelsen, för hur han var, men stolt kunde han sägas, och ta till hustru en som andra kunde peka ut, det gjorde han inte.
Men jag aktade mig väl för att utsätta mig för åtlöjet och benämningen lärd i stubb; fast jag mången gång haft svårt att emotstå frestelsen att fortsätta mina chemiska studier, med tillhjelp af ett blåsrör eller till och med endast af kakelugnsbrasan, när jag ibland i min ensamhet finner tiden nog lång.
Det är mig egentligen djupt likgiltigt. Jag riktar mitt anfall mot själva kärleken. Den är lika skadlig inom som utom äktenskapet, kanske skadligare inom. Var helst den finns, finns också frestelsen att ägna den ett övermått av tid, krafter, tankar, fantasi. Man påstår, att kärleken är en nödvändig förutsättning för släktets fortplantning. Det är falskt.
Ingen åtminstone af dem, som själfva idka vitterhet, lärer undra, att jag ej förmådde emotstå frestelsen att på detta arbete använda en ny möda, hvarigenom det blifvit på en gång min ungdoms och min ålderdoms verk. Af mera ungdomlig art torde läsaren finna det föregående stycket, ehuru det har, jag bekänner det, ett senare ursprung.
Gud, upprätthåll ditt ädla verk, Att det ej så får falla, Beskärma, Herre, stöd och stärk Mot frestelsen oss alla! Lär oss de gåfvor bruka väl, Dem du oss täckts förära, Till fröjd och båtnad för vår själ Och dig till pris och ära! Emot okyskhet.
Längre kommer jag ej. En gång, då jag återvänt efter min morgonpromenad, satt ett brevkort i facket alldeles vid min nyckel. Ett ögonblick greps jag av frestelsen att lösa gåtan genom att kasta en blick på kortet, men min goda ängel förlamade min hand just i samma sekund som en ung man trädde fram från sitt gömställe bakom dörren.
Han kunde icke motstå frestelsen. Han räckte ut sin hand och bröt ner ett af de vackraste äpplena. Då ljöd plötsligt en klar men svag röst i hans öra: "Nej, gosse, det där är ju synd." Förskräckt lät han handen med äpplet sjunka och såg sig omkring åt alla sidor, men han kunde icke se någon. Han såg blott en nyss byggd glasveranda, hvars dörr stod öppen.
Dagens Ord
Andra Tittar