Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Snart från ena stranden till den andra Har den djärfve simmarn redan hunnit; Dock när dädan han sin hemfärd börjar, Dykar han i böljan oförmodadt, Icke så, att krafter honom felats, Men att pröfva älskarinnan endast, Om han skulle få en trogen maka. Hur han sjunker, märker då den kära, Ser det, ilar, kastar sig i strömmen.
Två plantor, mellan dem En äng i blomning står, Två fåglar, som fått hem I skilda lunders snår. O, andra nejders son! Hvi flög du dädan, säg? O, fågel långt ifrån! Hvem styrde hit din väg? Till hjärtat, som var kallt, Säg, hur du lågor bar? Hur kunde du bli allt För den, du intet var?
Men den rike gick förgrymmad dädan, Och förgrymmad ropte flickans styfmor: "Olycksaliga, hur har du handlat? Ingen höghet har du mer att vänta, Intet guld skall skimra i din boning, Och ditt spänne ser du aldrig åter." Men den ädla flickan log och sade: "Hvad är höghet mot min framtids lycka, Hvad är guld emot ett lif med kärlek, Hvad är spännet mot min ynglings hjärta?"
Då jag i egenskap af förut vorden etc. etc. såsom boställe innehar Susilaks gård, upptagande med underlydande skogsmarker och ägor större delen af berörde halfös södra ända, har jag ansett mig befogad hos etc. etc. anföra besvär öfver nyssnämnde vederbörande skalluppsyningsmäns lagstridiga åtgärd, yrkande härhos, i stöd af etc. etc. samt etc. etc. och vidare etc. etc., ansvar för den skada mig därigenom tillfogad blifvit; ity att icke allenast skogsfågel utan äfven harar och annat nyttigt villebråd genom mera sagde åtgärd blifvit från mina ägor förskrämda ut i det vida landet, dädan de hvarken snart ej heller till lika mängd mera torde återkomma."
Dock du, du bor I ära, helig, stark och stor. Du varit våra fäders hopp, Din godhet de beprisat, Till dig i nöd de blickat opp, Och du har nåd dem visat; Men jag är som en mask för dem, Som till min ofärd trakta. Ser jag mot dig uti ditt hem, Att dädan skygd afvakta, Då sägs med hån: Gud väntar han sin hjälp ifrån!
Afsides och ensam Stod jag och anade ej, att kamraterna tågade dädan. Men då det dagades, märkte jag allt, och med vrede i hjärtat Gick jag och tänkte på råd, om jag borde förfoga mig undan Eller förblifva på stället och dö.
Hundra ord jag hämtat dädan, Tusen ämnen för att sjunga; Sångerna uti ett nystan, I en bunt jag sammanhvälfde, Lade nystanet på kälken, Bunten i min lilla släde.
Stundom gaf han mig silfver och lärde mig att om nätterna taga mig häst och rida till staden. Dädan hämtade jag allehanda åt honom och mig. Så led sommarn framåt, och det blef en mörkare tid. En morgon, då jag steg opp, hörde jag gårdsfolket säga, att en man visat sig om natten med eld vid vår stuga, men släckt elden och skyndat bort, då hundarne börjat anfäkta honom.
Dagens Ord
Andra Tittar