Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Hövding, sade Erland till Singoallas fader, skall du icke snart bjuda rast? Vet du ej, att dragare tarva vila, foder och vatten? Se, där borta flyter en bäck. Låt oss vattna hästar och oxar! Där, sade hövdingen och pekade mot en sakta sluttande höjd, som var helt nära, där skola vi vila. Mer svarade han ej, ty i detsamma sprängde fram till honom en ryttare. Det var Assim.
Tig, käring, sade hövdingen, eller jag skär tungan ur din hals! Har jag någonsin glömt vad rättvisan kräver? Min far, ropade Singoalla och slog sina armar kring hans liv, den blonde ynglingen är min man! Vi ha svurit varandra trohet på Alakos bild; du kan aldrig taga honom från mig. Hon yrar, sade hövdingen. Var är Assim? Jag är här. Hämta ett krus! Kruset frambars av en kvinna.
Assim smög undan, i det han sände Singoalla en dyster sidoblick. Hövdingen förde händerna till pannan och bugade för Erland, men hans halvt nedslagna ögon fäste dock mellan de svarta ögonhåren en glimmande blick på dottern. Flickan var blek, men hon hävade ej, ty hennes hand vilade i Erlands. Erland sade, att han ville tala vid hövdingen utan annat vittne än Singoalla.
Singoalla fattade Sorgbarns hand och förde den över sin panna. Min fader hatar mig icke längre, sade Sorgbarn. Det var detta budskap han ville framföra. Assim, ropade Singoalla till den mörke mannen, hör du? Erland hatar icke längre sin och Singoallas son! Jag hör, svarade mannen dovt. Kraften kan då verka. Låt den verka snart!
Hon väcktes av Käcks skall. En man stod framför henne. Assim! utbrast hon och riktade på honom en förvirrad blick. Ja, det är Assim, du olyckliga Singoalla, sade han. Jag har sökt dig hela natten. Vad vill du mig? Rädda dig, Singoalla, att du icke faller i de vitas händer. Du är ju ensam, olyckliga barn. Du är hungrig; här ett bröd! Du fryser; här min kappa! Stig upp, Singoalla.
Åtta dagar förledo; åtta gånger hade Singoalla sagt till sin fader: Jag vill gå och lära framtidssyner av ensamheten, och han hade svarat: Gå! Och hon hade gjort en lång, villande omväg i skogen för att gäcka Assim och föra honom åt annat håll än åt kullen vid bäcken, ifall han lurade på hennes steg.
Under denna tid hade Singoalla följt Assim, och det hette, att de voro man och hustru; men de voro det icke, ty Assims kärlek föraktades av Singoalla, och han var hennes slav. Men Sorgbarn trodde, att det var en uppenbarelse från Gud, genom vilken den heliga kronan återfunnits i skogen. =Den hemliga kraften.=
Assim gjorde ett språng tillbaka, ett vigt språng: han sträckte ut sina armar, hans svarta öga följde det hotande vapnets rörelser, fingrarne öppnade sig för att i rätta ögonblicket gripa om Erlands lyfta hand, och den smidiga kroppen böjde sig för att med ett oväntat sidosprång undvika hugget, om handen ej kunde avvärja det.
Nej, Assim! Icke än, Assim! sade Singoalla. Nej, icke än! upprepade hon, och förde ett finger eftertänkande till sin panna. Sorgbarn skall i kväll föra den förrädaren till mig. Jag skall då döma honom, och varder domen döden, skall du, Assim, döda honom...
Du är god, jag skall icke visa dig bort; nej, jag skall följa dig och jag skall älska dig, om blott du uppfyller en enda bön. Jag vill ju dö för dig; jag vill göra allt vad du vill, blott icke lämna dig, sade Assim med ett lätt skimmer av glädje i sitt mörka ansikte. Väl, gå till borgen och återvänd hit med Erland! Men kom ej tillbaka utan honom! Våga ej komma utan honom!
Dagens Ord
Andra Tittar