United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !


Antti... Han hörde ej. Med stöd af masten fick jag resa mig upp och ropa en annan och ännu en tredje gång, innan han hörde och vände sig om mot mig. Hvad står Lisi? Sitt för all del stilla, att du ej faller omkull. Vill du styra till stranden, att jag slipper hem med den där ångbåten. Jag mår illa. Mår du illa? Hvarför sade du det inte förut? Vi vända naturligtvis om.

Där sutto de bredvid hvarandra, Agnes något tillbakalutad och hållande i skoten, Antti vänd emot henne, framåtböjd, med ögonen fästade hennes intagande ansikte.

Jag krossade dem med mina ögon, kastade dem en blick, hvass som ett svärd. De sågo ingenting. Agnes skrattade högt, Antti hade sagt någonting roligt. Skratta ni blott! Skratta och var glada! Hvad rör er min nöd En galen tanke flög genom mitt hufvud. Om jag skulle kasta mig i sjön ? Skulle icke Antti vakna ur sitt rus? Skulle icke hans samvete slå honom?

Lugnt och kyligt besvarade han min ångestfulla ömhet. Var inte barnslig. Visst tycker jag om dig, naturligtvis! Är det riktigt sant att du tycker om mig? Att du älskar mig såsom förr? Inte är det ju blott af pliktkänsla, som du är mig trogen, Antti? Det är det ju inte? Inte af tvång? Om du vore fri, om du finge välja ånyo, skulle du taga mig, säg?

Du misstar dig likafullt denna gång, Agnes. Skulle icke jag känna Antti, jag, som redan flere år lefvat tillsammans med honom? Ännu aldrig har passionen fått makt med honom. Det tror jag nog, ty inte lefva ni ju här, ni vegetera blott ligga i en beständig halfdvala. Och detta tillstånd kan räcka ända till grafven.