Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 8 juni 2025


När lantpatronerna åkt över bron, hålla de ett ögonblick för att putsa näsan, för att se klockan, för att skjuta mössan ner i nacken, för att taga piskan ur stället korteligen för att göra en vacker entré. Bönderna stanna också vid bron. Märren skall vattnas, eller har hon fått något fanstyg i hoven.

Jag var fritänkare, liksom han, men i sådana ögonblick kunde jag kasta mig knä och vrida mina händer och bedja till Gud att han måtte ge mig honom igen bara låta mig se honom, bara låta mig träffa honom en enda gång visste jag att jag skulle vinna honom tillbaka ty tillgifven, glad, oförskräckt, smidig och stark som jag kunde ingen annan vara.

Anfallet skedde från alla sidor av ett tal stort, att ett öga överfarande massan måste vänta att i nästa ögonblick se atanasianernas lilla skara nedtrampad, kvävd under dess fötter. Och likväl hejdades för en stund de framvältrande hoparne genom det mördande stenregn, varmed de mottogos.

Därpå går det upp för mig: det är barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utstöta ett matt hurra! I samma ögonblick hör jag den riktiga rösten igen den omutliga, outtröttliga na-na-na-rösten. Det lilla barnet har ingen tanke att låta gäcka sig. Det vet, vilket århundrade det lever i.

Myro förde kruset till sin mun och putsade därefter lampan, som hon ställt bredvid sin huvudgärd. Det var icke första gången Rakel hörde Myro tala detta sätt, och var gång hade dennas ord ingivit henne förskräckelse och ökat den känsla av förnedring, varunder hon dignade. Men i detta ögonblick gjorde Myros framtidsskildring icke det vanliga intrycket Rakel.

Han grep med ena handen om den ryslige gubbens långa, toviga skägg; den andra sökte instinktmässigt fiendens ögon för att blända honom. Simon uppgav ett skri, liknande ett sårat vilddjurs rytande. Hans händer släppte sitt tag. Klemens hade intryckt hans ena öga. I nästa ögonblick föllo båda under brottningen till marken. Men Klemens' kraft var nu uttömd.

O, Absalon, min son Absalon, give Gud att jag kunde för dig! klagade den gamle, ihågkommande Davids sorg över den upproriske älsklingssonen. Give Gud att jag kunde återköpa din själ. Främlingen teg. Han måste hava kämpat en hård strid inom sig, och för ett ögonblick fick hans hjärta överhand, detta mänskliga hjärta, som han längesedan trodde sig hava dödat i fastor och botövningar.

Eusebia meddelade honom detta i en ton, som klingade systerlig, öppen och oskuldsfull. För Klemens låg i detta lönliga någonting tjusande, som han ej kunde förklara. Han fann intet skäl att svara nej, och om en aning sagt honom, att han borde göra det, skulle han i detta ögonblick knappt varit mäktig en sådan uppoffring.

Kalle förde sin högra hand först till örat som om han känt efter om huvet satt kvar, därpå, och med gnistrande ögon, lyfte han den i höjd mot den lågväxta kvinnans ansikte, för att klämma till. Men armen stannade tvekande i gesten och i nästa ögonblick flögo alla männen upp från bänken och uslingen låg golvet med näsan i en blodpöl.

Nej, jag ångrar mig icke ett ögonblick Men hur jag lider! Det är som om smärtan visste, att nu står den sista striden, att nu måste den samla hela sitt raseri, och att, den uttömt hela sin sammanträngda kraft, är jag fri. Vrid mig i stycken, martera mig, låt mig ligga halfdöd kvar, uttömd af trötthet, sönderbråkad och tio år äldre! Gör det!

Dagens Ord

aflasta

Andra Tittar