Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 maj 2025
Ändtligen, då han märkte, att man blef otålig, fick han fram några ord: Tusen gånger ... det ärade, högtärade ... högstärade publikum. Tusen gånger ... förlåtelse, ursägt, öfverseende... En olycka ... en stor olycka ... läkarn förklarar ... bedyrar ... tillfällig olycka ... tusen gånger... Och under djupa bugningar och nya handtryckningar på hjertat retirerade han in i kulissen.
Den var nu mogen att falla. Och den föll! Han fick hög hatt; ärfde brors aflagda kläder, som voro rymliga och fina. Vännen med pince-nez'en fick nu hand om honom. Denne hade visserligen aldrig öfvergifvit honom under läseriet. Han tog saken lätt, välvilligt, öfverseende och med en viss beundran för det martyrskap och den fasta tro, som Johan ville sätta i handling. Men nu ingrep han.
Visar det sig, att det hela icke varit annat än munväder och tidsfördrif, skall jag arbeta mig till likgiltighet, men bryta med honom vill jag icke. Jag skall då hålla af honom med det öfverseende, man har för ett stort, något narraktigt barn, hvaraf man icke får vänta sig några djupare känslor, eller ens någon vänlighet.
Den unge mannen känner kunden, har ibland besökt honom i affärer, burit upp penningar eller försökt att göra det och invänder blygsamt, att denne är en präktig karl, som måste vinna framgång, som sköter sin affär redbart och klokt och endast behöfver tillfälligt öfverseende för att kunna reda sig förträffligt.
»Förvillelser», ifyllde sonen. »Jag tror det är så den öfverseende moralen brukar kalla det.» »Det är ännu ett ord som icke passar. Han hade förbindelser kärlek, vänskap och hvad allt det heter. Hans känslolif hade så många afskuggningar; det var som den tropiska vegetationen, som har så vackra blommor och så skarpa taggar. Den är icke gjord att mejas af som våra ängar häruppe.
Hon var honom icke otrogen, nej, visst icke. Hon var tvärtom riktigt utmärkt, vänlig och öfverseende med honom, glad och lekande. Hon lät sig dyrkas af ett par i stöten, det var i synnerhet en. Nå, han dränkte sig också, stackarn, hon hade visst varit för hård. Nadja fann, att hårdheten hade sina gränser.
Ibland kunde nog erfarenheterna från hans förra lif bryta igenom i en sarkasm eller en ironisk anmärkning men sjelfva sarkasmen hade icke samma klang som förr, den hade intet af det afskyvärdt kalla och hjertlösa, den hade något af det öfverseende den sympati med allt menskligt, som finnes hos den för hvilken intet menskligt är främmande och för hvilken det att förstå är detsamma som att tillgifva.
Vi vänta på och längta efter att få se den snöfria marken grönska, det goda och varma hjertats goda och kärleksfulla handlingar, att se frid och sällhet spridas genom hela naturen.» Förlåta? Ja bevars, bara man ändrade sitt uppförande och gaf honom fri. Men man förlät ju icke honom! Med hvad rätt fordrade man då öfverseende från hans sida? Med hvad rätt? Det skulle vara ömsesidigt!
Jag medgifver, att det bör finnas öfverseende för de förvillelser, som icke gifvit djupare skada åt karaktären, jag medgifver, att äktenskap kunna grundas på misstag; det kan då understundom vara önskligt, att de upplösas; men idealet, önskningsmålet är och blir den ömsesidiga troheten, beslutet att hålla fast vid hvarandra, viljan att älska hvarandra, alltid och i allt; i kärlekens smekningar, i barnen och i det gemensamma arbetet.
Jämte det jag ber om den benägne läsarens öfverseende med det bristfälliga i detta mitt försök, såsom varande det första i sitt slag, får jag med saknad nämna, att mången ofullkomlighet i mitt arbete kunnat afhjälpas, om jag blott haft tillgång till flere verk i ämnet, en fördel, som jag såsom mången annan fått uppoffra åt den olyckliga branden natten mellan den 4 och 5 september, hvarvid de flesta hithörande böcker gingo förlorade.
Dagens Ord
Andra Tittar