Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juni 2025
»Åh, gud, hvad ni är grundlig, fröken. Ska' jag verkligen behöfva förklara det?» »Det får man alltid, när man uttrycker sig dunkelt.» »Nå ja då. Jo, ser ni, så ofta jag ser en dam läsa en bok, som inte är en lånbiblioteksroman apropos! det är märkvärdigt hvad de fleste unga damer ha en smak för lånbiblioteksromaner! jo, så infinner sig hos mig en känsla af belåtenhet. Aha!
Tror du inte jag vet, att du står och väntar på det ögonblick då jag som den snälle lille gossen skall falla dig om halsen och lofva att alltid bli beskedlig.» »Jag är icke sentimental. Gå! Det är nog nu!» »Hvilket är nog?» »Din oförskämdhet.» »Aha. Du ger den förnärmade. Märker du inte att det är komiskt.» » Vill du gå?» »Ja.
Orden hade träffat henne alldeles oförberedt, hon kände sig som bedöfvad och hennes förstånd stod stilla. »Hur kan du vara så elak?» Hon sade det mycket lågt; det var med möda hon kunde få det fram. »Aha! Jag har öfverraskat dig! Du trodde inte att jag skulle ha genomskådat dig!» utbrast han triumferande.
Nu gällde det att få något ut av allt detta, och det fick Ballhorn genom att göra utdrag ur Estetiska föreningens matrikel där kungens namn stod, och med det namnet kunde man köra långt. Sedan fanns ett brev ibland Carl XII:s utgivna brev, där Carl anhåller att ögonblickligen få ritningar till en kasern. Aha! Han förstod arkitektur!
Åhå, hvad jag trött! suckade Alma. Jag orkar bestämdt inte ända fram. Gäss, hvad du är pjåkig! utbrast Bertha, tog Almas arm i sin och halade henne framåt. Bertha! påminte Bella, som fått Berthas tillåtelse att hålla efter hennes syndiga utrop.
OLOF KLAESSON. Bevis? Hvad gjorde du i mörka natten i amiralens läger? DANIEL HJORT. Hvad jag gjorde? Säg, efter ni det. OLOF KLAESSON. Aha! Så har du dock varit där. Om jag ej upptäkt honom, han än förrådt... Ned med förrädaren! Det är ej möjligt! Hören, hören honom! DANIEL HJORT. Ej kommen när mig. Fallen edra svärd! Javäl, jag er förrådt, förrädare!
Hvad är då detta?" "Min bok." "Hvad för slags bok?" "Min bibel." "Jaså. Vi ha då inte mycket att skaffa med den boken ombord, men låt mig se på den." Han tog bibeln och öppnade den. På bokens första blad stod gossens namn tilllika med den upplysningen, att den var en gåfva från söndagsskolan såsom belöning för flit och godt uppförande. "Åhå, min gosse, detta är tillräckligt", sade kaptenen.
Aha, du, tänkte jag, den klarar du inte lika lätt som konstapeln, nu får du skräna. Sällskapet försökte gå ifrån henne, hon tog efter baronens arm och han knuffade bort henne och spottade efter henne.
Neej, inte. Är det er bröllopsdag eller hennes födelsedag? Neej, inte det heller. Är ni nygifta? Vi hafva allt varit gifta ett år snart nu. Hvad! Jaså, det var sant, ni har ett barn! Jo, det är just det; hon är två dygn gammal nu. Aha! Då är klädningen der för stor, alldeles för stor! Och så vet ju barnet ingenting om det, det känner ingenting, men modern... Det var just hvad jag tänkte.
Så barnslig du är! Nu skola vi fara hem, och aldrig mera komma vi midt i natten hit ut att svärma, då det har sådana följder. Få se, att du nu är sjuk i morgon." "Åh nej." Alma torkade sina ögon och försökte lugna sig. "Sätt dig här i aktern, så skall jag ro, och vi komma hem, så att det sjunger. Åhå, klockan är också redan half tre." "Gud bevare, Helmi må blott inte ha vaknat."
Dagens Ord
Andra Tittar