Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 november 2025
Dessa dagars brist på köttmat hade hos oss alla väckt vissa sväfvande anslag mot sätergrisar i allmänhet, och det fans mer än en bland oss som undrade, om der aldrig skedde någon »olyckshändelse med dödlig utgång», bland dem, och nu angreps Hertha af en rent oemotståndlig lust att sparka i hjel ett af dessa sällskapsdjur; hon påstod, att denna köttsliga lust härrörde sig från hennes märkliga fotbeklädnad.
Minns du den vintern, Georg, när det var så tungt och så mörkt mellan dig och mig? Då försökte jag att skriva till dig, hur jag hade det. Ty tala kunde jag ju ej. Men jag kunde heller icke skriva. Vad jag ville säga dig, kunde jag icke, och jag minns, hur jag undrade över, att du icke frågade mig även sedan, frågade mig ofta och enträget, även fast jag bett dig att icke göra det.
Kanske kom detta av, att jag nu for mot den sista vissheten, inför vilken jag kände, att all kamp skulle vara slut. »Gud, skall hon dö», mumlade jag, »måtte hon då få dö utan plågor!» Och fortfarande undrade jag över, att jag kunde vara så lugn. Jag såg mig om på perrongen, när tåget stannade.
Hon undrade, om han förstod att med ett vänligt ord godtgöra henne för allt, om han satte hälften så stort värde på sin friska och präktiga, unga hustru som på hästen, hvars rykande och svettiga hud han just nu ömt smekte. »Gå nu till din man, Lotta», sade frun, »tror du han blir glad?»
Hon längtade alltid efter att lektionen skulle börja; men i dag var hon särskildt i spänning hon undrade hvad magistern skulle tycka om hennes nya kläder, som hon fått till julklapp af pappa. Hon mönstrade sig själf och nickade: så fin hade hon aldrig varit i hela sitt lif.
Han endast undrade, att han i sin gosseålder, då han strövade så mycket i skogen och företrädesvis uppsökte och älskade dess dunklaste gömmor, dock icke gjort närmare bekantskap med denna lustiga stig, som lovade föra in i bergkungens slott. Nu, var han ej långt från grottans öppning.
Pompowski, så var ingeniörens namn, undrade mycket öfver hvad gamle general Swinekow kunde vilja honom. Han visste själf intet om generalens intresse och hans afslag att teckna aktier. Till slut kom han till den öfvertygelsen, att generalen hade funnit misshag i hans något häftiga uppträdande och nu ville gifva honom en allvarlig tillrättavisning.
Det dröjer, sade gästgivarn, gick in i köket. Efter en bra stund tittade han ut igen. Flickan satt alltjämt på kärrbrädan, händerna i knät. Skulle du inte hålla dig lite till rättvisan nu? undrade gästgivarn. När som du ska vara hustru och gästgivarmor. Inte är jag mor än, sade flickan, och inte blir jag det här i gården.
De höra till en annan värld. Min nyfikenhet kunna de väcka till en början, men ingenting vidare. Det var märkvärdigt, huru lugnt jag kunde åhöra alt detta. Jag undrade själf öfver, att det icke väkte den ringaste harm inom mig. Men jag var i djupet af mitt hjärta så glad öfver att hon reste och icke stannade här för att förstöra min äktenskapliga lycka ännu mera, än hon gjort.
När han nu hörde att han skulle ligga när mormor, började han fäkta med armarna och sprattla med benen. Jag tror du rör på skankerna i alla fall, sade gumman. Ja, se jag blev så glad, förklarade pojken. Att jag ska ligga när mormor. Då var det väl lögn alldeles, att hon slog dig? undrade gumman. Och pojken svarade: Hon bara skrämdes. Så bena kom bort för mig.
Dagens Ord
Andra Tittar