Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Retad av den trolösas avsiktliga försumlighet, då hon på fem minuter kunnat glömma det sista lilla löftet att vifta avsked åt honom, sårad, som om han fått smaka käppen, av de övermodiga stadslurkarnes glåpord, betagen vid åsynen av den feta jorden, de fiskrika vattnen, de varma stugorna, fattade han sitt beslut att gå hem, göra ett sista försök eller två med att pröva det falska hjärtat, som kanske glömt honom redan och sedan ta för sig vad tagas kunde utan att stjäla.
Vad gör det er, om det är den långbente Höner med sina storkar, som springer omkring och lägger in spenbarnen i stugorna, eller om det är Sankt Niklas med sin stav och vattenbalja? Minnas ni ibland ens själva, när ni buga som djupast, om det är Tors eller Kristus' märke ni teckna över hjärtat? Gudarna äro till för oss gamla, och jag fröjdar mig åt er unga hälsa.
Med sina låga dörrar, halm på det nakna, jordbetäckta golfvet, lafve af gamla murknade bräden och stor ugn af stenar är det deras bästa fröjd att gå dit, låta steka sig i det lilla mörka, ånguppfylda rummet, slå sig röda och svullna med löfqvastarne och ligga der tills de, hälften rusiga och hälften sofvande af hettan, gå in igen till stugorna att somna bort från en existens, som de knappt drömma att den kunde vara bättre...
I övrigt voro meningarna delade. Häradshövding Björners segrade med knapp majoritet. På Blekängen brydde man sig icke stort om sjukhuset, vare sig nytt eller gammalt. Sjukdomen hade kommit, sjukdomen hade gått. Några barn hade den tagit med sig, några hade fått stanna kvar i stugorna. Och nu gällde det att smyga till sig mera kol och flera brädbitar. Ty vintern ville icke giva tappt.
Somliga sade att han stal, men det var måhända förtal, och ingen kunde med säkerhet säga om han varit fast, ehuru några i allra största hemlighet påstodo att han varit sibiriefånge för mord och rymt samt derför ej kunde bo i sitt hemland på andra sidan finska viken. Ingen visste hvar Est-Lasse egentligen bodde. Än här och än der i stugorna på öarna omkring hufvudstaden.
Retad av den trolösas avsiktliga försumlighet, då hon på fem minuter kunnat glömma det sista lilla löftet att vifta avsked åt honom, sårad, som om han fått smaka käppen, av de övermodiga stadslurkarnes glåpord, betagen vid åsynen av den feta jorden, de fiskrika vattnen, de varma stugorna, fattade han sitt beslut att gå hem, göra ett sista försök eller två med att pröva det falska hjärtat, som kanske glömt honom redan och sedan ta för sig vad tagas kunde utan att stjäla.
Hon dog en vinternatt, när snön yrde kring stugan, och när även en dag den gamles timme slog, så togo barnen i arv de båda stugorna uppe i skogsbrynet, båten och notboden nere vid sjön. Men skärgårdens sagor äro många, och en av dem var även sagan om de små röda byggnaderna vid skogens bryn.
Kvinnorna höllo också redan på att utrymma stugorna, rädda att skyttar skulle klättra upp till ljuren på taket med sin båge och att träväggarna skulle omgivas med rishögar och antändas. De plockade hop sina tillhörigheter i säckar, skyndade sig till kyrktornet och halade upp stegarna efter sig. Men då hördes en morgon härblåsning på avstånd. Det lät som råmande kreatur.
Dagens Ord
Andra Tittar