Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 oktober 2025
Vi se således, att med anledning af detta bröllop ett sjelfständigt poem höll på att utarbetas, och att det ur poetisk synpunkt var betydligt mera värdt än de tio riksdaler, hvartill det förra uppskattades. Men annorlunda tyckte mottagaren.
Det är åtminstone säkert, att svenska litteraturen icke kan uppvisa någon så verkligt originell och poetisk natur som hon, om man undantager de båda oefterhärmliga genierna Franzén och Bellman.
Och sedermera uppsöktes af en utgifvare efter författarens död alla dessa lappar och öfverlemnades såsom hans samlade skrifter åt efterverlden. De utgjordes då till största delen af bröllops- och begrafningsverser, hvaremot kristningar ej ansågos af den betydelse, att de kunde fordra en poetisk utsmyckning.
När härtill kommo de med öfvertygelsens kraft uttalade orden, hvilka med poetisk inspiration och i en språkligt anslående form blottade sjukdomens orsaker eller "ursprung" och sedan bortbesvuro den från den sjuke, så är det förklarligt, att denne rätt ofta blef lugnare till sinnes och att detta rätt ofta förmådde äfven stilla den kroppsliga smärtan.
Mitt lif har fått ett annat innehåll, se'n jag började med henne! Hvad är allt annat mot detta? Ack! om du visste, mamma! Hon är så egendomligt poetisk...» »Tror ni inte, doktor, att allt det där rent af kollrar bort flickan för mig?» frågade modern. »Jag hoppas, Anna, att du har eau de cologne med dig och inte kommer in hit utan att ha' klädt om dig?»
Lotta hade alltid haft en from tro, hon var en ödmjuk kristen och hade ett jämnt lynne, hvardagligt, prosaiskt och utan alla excentriska funderingar. Det kunde det icke vara. Det fanns bara en förklaring ... men den var så litet poetisk ... gamla frun kom knappt att tänka på den: Lotta hade måhända plötsligt under natten fått ett feberanfall med yrsel.
Det är en lång väg mellan att hafva bekymmer och vara fattig och att gå omkring som ett förfallet subjekt, äfven om en poetisk glömska skulle hafva ökat tarfligheten mera än som var behöfligt. Man har dragit missgynnande slutsatser från det porträtt, der Lucidor framställes med penna uti handen, men i alldeles blottad bröstbild.
Han biktade sig för Hartman, talade om alla små erotiska lustvandringar på förbjudna vägar, överdrev en del och skarvade en del, som en ung poetisk man vanligen gör. Han gjorde det för att se effekten därav i Hartmans dunkla bottenlösa ögon.
Men man hade en viss respekt för Rammarna ändå, dom var inga fega stackare, dom var oförvägna, dödsföraktande, dom inväntade döden med cyniskt lugn mitt i sin örtagård av trasor och lump jag blir alltid så här poetisk, när jag talar nu mera, men mest var dom så fulla att livet bara var ett veckolångt drömliv på rökstumuren. Dom var inga finnar, vi ha inte ett smul nomadblod i oss.
Så säger Carl i Poetisk kalender för 1822: " Vilda örnar, milda svanor, Syskon i ett enda hus ." Detta låter nästan otroligt, dock talar för sanningen däraf den utomordentliga lust till bad, både örnar och svanor röja och som tydeligen har sin grund i någon gemensam vana från yngre år och från samma föräldrars hus. Om denna badlust tala flere skalder.
Dagens Ord
Andra Tittar