Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juli 2025
Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen. Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts. Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms; och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
Med min näpst uttorkar jag ju havet, och strömmarna gör jag till torrt land, så att fiskarna ruttna och dö av törst, eftersom vattnet är borta; själva himmelen kläder jag i mörker och giver den sorgdräkt att bära.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse. Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt. På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död. En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
Förbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel. Förbannad skall du vara vid din ingång, och förbannad skall du vara vid din utgång. HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och näpst, vad det än må vara som du företager dig, till dess du förgöres och med hast förgås, för ditt onda väsendes skull, då du nu har övergivit mig.
Ser man dem icke dra ned sin jasmak så att halfva kinden synes? Är ej den feredsche, hvari de insvepa sig, ofta af så smidigt tyg, att man nästan kan gissa om personen är ung eller gammal? Gå de ej ofta med svarta kängor i stället för sina anständiga gula halfstöflor? Dessa och många andra dylika oskick äro nu sträng näpst underkastade". Den fremmande skakade lätt på hufvudet.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar. En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker. Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst. Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab. Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga från de flesta bland eder. I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så att han icke till äventyrs går under genom sin alltför stora bedrövelse. Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bemöta honom med kärlek.
Var var jag, när morgonstjärnorna alla sjöngo ditt lov? Herre Gud, du är en konung, härligt beprydd, ljus är din klädnad, helighet är din bonings prydnad. Du talar och kallar världen, du skriver din skrift på himmelen från det ena solvarvet till det andra. Men de höra icke din röst, Herre, de förstå icke din hand, som skriver i stjärnorna. Ofta haver du näpst dem: vad haver det hulpit?
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned. Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem. Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind. Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Dagens Ord
Andra Tittar