United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fru Meilert blickade hastigt upp. Nej, sade hon häftigt. Kärleken kan icke försona allt. Jag kunde aldrig rätt tro, att hon på allvar älskade honom, dertill stod han för lågt under henne. Men om så var .
Man säger, att jag liknar min far till det yttre, min mor till det inre. Fru Meilert drog henne tyst ned i soffan bredvid sig. Tala litet om din mor, om hennes sista stunder. Du anar icke, hvad hon en gång var för mig. Hanna smålog bittert. Och ändå hade ni hjerta att öfvergifva henne!
Hennes blick var så vemodig och rösten så vek, att fru Meilert i hast blef allvarsam. Hvad är det? frågade hon orolig. Tant . . . jag har slagit resan ur hågen. Du måste förlåta mig och .
Underliga känslor rörde sig inom henne, medan hon lyssnade till denna halfhöga sjelfbekännelse: en qvarlefva af bitterhet öfver modrens öde; ett gränslöst medlidande med denna djupa, beherskade sorg och tillika en ofrivillig sprittning af glädje öfver att hos tant Karin finna någonting beslägtadt, något som hon kunde förstå och förlåta. Fru Meilert såg åter upp.
Hon skulle vara dig till både nytta och glädje, och det skulle göra henne så obeskrifligt godt att få resa. Hon är så varm och god och ändå så vaken, jag tror att ni skulle få det rysligt roligt tillsammans. Fru Meilert lät henne tala och lyssnade blott förströdd.
. . . Efter fem års äktenskap miste jag denna trofasta vän, och efter ytterligare ett år nådde mig underrättelsen om din mors död. Fru Meilert satt med ansigtet doldt i händerna och Hanna trodde att hon gret.
Svärmerska! log fru Meilert, men blef åter allvarsam. Du kunde ställa det godt för honom, utan att behöfva uppoffra dig sjelf. Jag skall sörja för att han får all den omvårdnad han någonsin behöfver. Tack, tant Karin, men det är icke nog. Tror du han kommit den långa vägen hem, ensam och dödssjuk, om han icke längtat efter något mer än en mjuk säng och ordentlig uppassning.