United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !


När han där satte hufvudet sned och gnällde till som om han fått ondt i öronen af långlurens hväsande, spruckna illvrålande, såg han ju rent missmodig och tungsinnad ut. "Tig aldrig lite Ante", skrek Maglena retligt, oljudet blef för vidrigt äfven i hennes öron. Ante sänkte luren häpen öfver systerns oförfärade röst.

Något skild från byn ligger ett ensamt torp högt uppe backen. Inne i stugan står mor och kokar gröt i den stora öppna spiseln. Far ligger i långsängen, som intar en stor del af rummet. Han hvilar sig nu lördagen efter veckans arbete. Det är fars trädestid nu, han hvilar mest, hvilar gröten, och hvilar »luren», lite' för och lite' efter. Vinterdagarne äro långa.

Knappast hade han efter middagen satt sig att njuta sin siesta förrän telefonklockan störde hans ljuva ro, och han hörde Elsas sopran i luren: »Är du ond mig, Karl Oskar?» »Du har behandlat mig grymt, men ändå nej, aldrig!» » hjärtegod du är! Ser du, jag måste ringa dig. Åh, du förstår inte vad en flicka kan känna » Anderblad kallsvettades, men den gamle Adam tvingade honom framåt.

Luren, som han av artighet eller gammal vana hållit vid örat, föll till golvet. Och han iddes icke taga upp den. Vad skulle han höra? Tokprat! Han satt där han satt, därför att Kroken hade lurat honom dit, och därför att han betalt en krona i inträde. Nej, det var för resten inte den lille dumme Kroken, som lurat honom. Han hade lurat sig själv.

Han hade bett sin älskade, fröken Andersson, att aldrig ringa till kontoret, han visste säkert att Bergkvist även under nuvarande sorgliga omständigheter var simpel nog att vilja lura honom. Men han tog emot luren. »Dra åt skogen», sade han behärskat in i tratten. »Jag har viktigare saker för händer för att låta mig störas av sådana här förbaskade dumheter

Hon vågade ej röra sig och hon vågade ej skrika, ty Ante tjöt åt henne emellan det han skrålade i luren emot björnen, att hon skulle tiga, att besten inte hörde att hon fanns. "Tiga!"

slog Broms luren i bordet och svor: Ja, va fan är det, som inte är narri? Han gick bort till chiffoniern och tog fram sina papper. Och obekymrad om de andras närvaro började han granska siffrorna, satte kråkor och gjorde anteckningar. Fru Marie tog barnen med sig och gick för att icke störa. Ingenjörn satt kvar vid dörren och drog i sin lock. Broms sneglade honom.