Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
En snygg bädd får du med lakan och örngottskudde och fäll, och så får du riktiga kläder, som jag ska' väfva och som bli sydda åt dig." Månke lyssnade belåten till beskrifningen. Han förstod mer än väl hvad sådana förmåner, som där nämndes upp för honom, hade att betyda.
Han stödde sig mot spaden, ty arbetet och vinet och förargelsen hade gjort honom yr. Vet du, vad du borde göra? Du, som är en sån kaxe! Du skulle ta en stormnatt och tända eld på hela Blekängen. Ja, se att du är en hare! Titta, Elsa, han blir vit som ett lakan. Varför skulle jag tända eld på Blekängen? Jo, för då finge pappa ut försäkringen.
Måtte väl det, när tider blir; men jag ska väl höra mig åt om någon kondischion först. Det röck i den gamlas fårade ansikte och den magra handen plockade och plockade som en febersjuks på ett lakan. Han tänker gå ifrån oss då? vågade hon fram med darrande, torkad stämma.
Natten på fjellen, ni?», »benade» så af på sitt håll och vi på vårt, nådde fiskarhyddan och funno båda våra kamrater ligga flämtande af förtjusning i en säng med två lakan. I fiskarhyddan.
För jag har lovt Valborg att hon ska få vara i fred. I fred? upprepade Daniel. Gumman kippade efter andan. Så jag ljuger! tänkte hon. Så jag ljuger! Och hon sade: Jo, vänt, ska du få höra. Hon kom infarandes i jonse, så jag trodde hon skulle tappa andan. Hon var vit som ett lakan. Ingenting ville hon säga, men det förstod jag att någon varit närgången. Det var väl greven.
Letargiskt klädde han av sig, lade sig och somnade, svept i källarmästarens lakan och gråspräckliga sidentäcke, dyrbart i sig själv, men utan värde för sergeanten. Morgonen därpå ... som var en torsdag igen, för att döma efter aftonen förut, vilken varit en onsdagskväll ... morgonen därpå inträffade, att sergeanten vaknade.
Vid gavelfönstret stod matbordet av omålat trä, och vid väggarne tre utdragssoffor, bäddade och med ganska rena, men grova lakan.
"Grannare var de inte", invände Anna-Lisa. "Var de likt de, så farligt som där såg ut när vi kom, golfve lortigt och spisen svart, han ha väl int varit hvitlimmad på åravis, och fönsterglase så en int kunde si igenom de, och lakan och örngottsvar bedröflige innan vi fick tvätta dom. Nej grannare var de inte.
Basilius gick upp till henne. Mormor satt på en stol bredvid soffan. I soffan låg Daniel, bäddad mellan lakan. Ljusen brunno. Basilius ställde sig bredvid mormor. Han lyfte högra foten, stod som hans vana var på ett ben. Även det kunde han utan svårighet. Han lyfte handen, pekade. Är det Daniel? frågade han. Ty sedd på nära håll fanns det någonting hos den sovande som alls icke liknade Daniel.
Dagens Ord
Andra Tittar