Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
Men på den tiden, sa Ingrid, gingo ju fruntimren barhalsade skäligen långt ner, så jag tror inte blygheten var stort större då än nu. Och ännu i dag ska ju damerna på festerna på kungens slott vara fasligt urringade komme en tös här i bygden i kyrkan klädd på det viset, skulle hon aldrig kunna visa sig för folk mer.
Men själfva kungens »poträtt» fanns att köpa i bokhandeln i sta'n, och om båda Herrans smorde, konungen och prästen, kunde låta »påträckera» sig, måste det åtminstone inte vara någon stor synd. Hur väl jag minns, när »Australia» stannade utanför Fader Mårtens gård uppe på backen!
Men han stannade i valet och kvalet, om han borde börja med att tala om vädret, fråga om jungfrun varit på kungens begravning, ta reda på om jungfrun tyckte om musik, om det var dyrt att leva i Stockholm eller något sådant oskyldigt, tills han slutligen, just som han ämnade besluta sig för kungens begravning, röck tillsamman och till sin icke ringa häpnad och med en ton, som om han begärt låna pengar, frågade vad klockan var.
När kvällen kommer stundom och kungens borg Af gäster fylls, och fradgande hornet Går laget kring, och grånade skalden rör Den väldiga harpans darrande sträng, Och sjunger, glömsk af åldrade minnens pris, Den unges nya segrar allenast, Och Hjalmar, Hjalmar klingar i salen högt, Och Fjalar, den stolte Fjalar förgäts,
Nu kom straxt kungens egen läkare för att förbinda henne, och prinsen kysste de sårade händerna och sade: "min ljufva Sabina, så du har blifvit illafaren, för att jag icke släckte sjelf, utan ville se in i ditt hjerta.
Jag minns, när kungens staty stod där hon pekade på obelisken och min mor har berättat, hur på hennes tid facklor alltid brunno omkring den.
Och jag vet, för han är den ende, som är helig och oskyldig. Men gå upp på vind, så får länsman se om jag ljuger. För nu är det gjort. Gå upp på vind och tag lyktan med sig. Det är straff på det och på anstiftarn är det ännu värre. Gå upp på vind, säger jag, så visst han är i kungens tjänst, han, tjocka åbäke.
Men han stannade i valet och kvalet, om han borde börja med att tala om vädret, fråga om jungfrun varit på kungens begravning, ta reda på om jungfrun tyckte om musik, om det var dyrt att leva i Stockholm eller något sådant oskyldigt, tills han slutligen, just som han ämnade besluta sig för kungens begravning, röck tillsamman och till sin icke ringa häpnad och med en ton, som om han begärt låna pengar, frågade vad klockan var.
Drottning Anna drog sig ännu en gång tillbaka i sitt hörn och såg upp mot ljuskronan, medan hon långsamt svarade: Drottningen av Frankrike och Navarra har sett Bonapartes stjärna stiga. Efter Marengo och Lunéville förstår hon, att han är den, som skall lyfta den store kungens arv.
Dagens Ord
Andra Tittar