Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Då jag nu sökt framställa kompositionen i Kung Fjalar och yrkat, att dess delar icke äro utan samband med det hela, skulle man mycket missförstå mig, om man trodde mig anse, diktens värde härigenom ådagalagdt.
Blek satt på sin härskaretron Kung Fjalar, färglös rördes hans läpp och Kämpades inom hjältebarmen, Innan med kufvad smärta han tog till ord: "Gån", sade han, "bringen mig hit Min Hjalmar, bringen Gerda, den späda, hit; Skåda jag vill dem båda, välja Vill jag emellan båda, ty en skall dö.
I öfrigt torde här såsom en bisak få anmärkas, att skildringen af den gamle Morannals person och hans död icke betydelselöst inleder femte sången af Fjalar. En jämförelse mellan de båda kungarne skall åtminstone visa den sistnämndes skuld större och i följd däraf det hårda slag, som drabbar honom, desto mer berättigadt.
Med sitt saktmod och sin försonlighet kommer Tekmessa kristendomen ganska nära, och ännu närmare kommer Leiokritos, i det skuldmedvetande, hvarmed han i undergångens stund böjer sig inför de himmelske, hvilkas uppfostrande ledning af människolifvet han bevittnat; men dessa makter desamma som böjde Fjalar hafva uppenbarat sig för människan så länge hon varit människa.
Den gamle trädgårdsmästarens ensidiga och bittra häftighet är här öfvervunnen, och äfven den unge fördömande ifraren omfattas nu med samma milda försoning, i hvilken lifvet ligger ljust för skaldens blick. När Krysantos uppstod, hade planen till KUNG FJALAR redan legat och grott hos Runeberg.
Fram till sin gamle vapenbroder Steg han och hof till darrande ord sin röst: "Kung, Hjalmar skall föra ditt svärd En gång, när själf du hvilar med maktlös arm, Skydda ditt land och fjärran väcka Minnet af Fjalar än, där det slumra vill. Dröj längre då ej i ditt val! Brant står vid stranden klippan, och nedanför Väntar i tystnad svala vågen; Lätt som en gnista slocknar din dotter där."
Fjalar, Gauthiods kung, hör till dessa vikingatidens storslagna men själfviska gestalter, som, trotsande på sin viljas kraft, lefva blott för egen storhet och ära, åsidosättande för dem hvarje annan hänsyn.
Men se, i stridens hetta ej varsnadt förr, Sköt fram ett skepp på kufvade vågen; Förgylld var stäfven, seglen af purpurduk, Och Gauthiods vimpel sken i dess topp. Det klöf sin ban, det nalkades lugnt, men snabbt, Och snart kring Fjalar lifvades åter Af nya, sälla, eldade gästers tropp De blodiga svärdens lyktande fest.
Dagens Ord
Andra Tittar