Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 april 2025
En vecka efter det hennes första lilla bok utkommit fick Elsa ett bref med adress: Författarinnan Elsa Finne , skrifven med en för henne obekant stil. Det vållade henne en häftig hjärtklappning, och hon vägde det länge i sin hand innan hon vågade tro, att hon själf var den rätta adressaten. Slutligen bröt hon det likväl och läste: Kära yrkessyster! Tack för länge sedan och tack för senast.
Ty jag visste, att hon berett dem på, vad som komma skulle. Om aftnarna, när jag blev ensam, satt jag ofta och, för att skingra mina tankar eller över huvud kunna företaga mig något, skrev på ett slags dagbok, vilken jag gömde i botten av en skrivbordslåda, så att Elsa icke av någon olycklig tillfällighet skulle få se den.
Med armarna om varandras liv gingo vi den smala stigen fram till vårt sommarhem, och när vi kysste varandra till godnatt, sade Elsa: »Du har gjort mig så lycklig i kväll. Åh du vet inte vad du har gjort mig lycklig.» Den aftonen satt jag länge uppe, och jag gjorde, vad jag icke gjort under hela sommarens lycka. Jag tänkte på Elsa och mig.
Kanariefåglarna sjöngo och drillade, utan att någon hängde det gröna nattskynket över deras bur. Pudel gav skall inomhus vid gossarnas lek och ras. Och pianot var icke längre stängt. Det hände en afton, när jag minst anade det. Utan att säga ett ord om sin avsikt, kom Elsa ned i förmaket och satte sig vid pianot.
Elsa tillhör den stora judiska basar- och bankirfamiljen Herner. Genom sitt giftermål har Henrik Silfverstååhl kommit in i en värld, där chanserna äro större än i någon annan. Man mottager honom med en viss skepsis, och han har ett och hvarje att öfvervinna i denna krets, som är ny för honom både som social miljö och som rasmiljö.
»Är du olycklig med mig, Elsa?» sade jag. Och till svar hörde jag henne snyfta som i den högsta ångest: »Om jag icke hade dig, tror du, att jag då kunde leva?» Hur länge denna tid räckte, minns jag ej med bestämdhet. Jag vet blott, att jag minns den som en enda förfärlig vinter utan snö, ett långt, mörkt streck i vårt liv, vilket syntes mig tomt och utan mening.
På promenadridten medtog han alltid sin dotter, först på sadelknappen, senare på en särskild liten häst, som Elsa kallade sin; och det var hennes största glädje och stolthet att få skumpa öfver stock och sten vid den gamle husarens sida.
Elsa betraktade länge alltsammans, hon slöt ögonen inför allt detta, som hon älskade, och såg bort. »Georg», sade hon, »Georg! varför låter du mig se allt detta?» Så brast hon stilla i gråt, men försökte åter hejda gråten och såg upp mot mig. »Varför gör du så mycket för mig? Varför är du god emot mig? Det vore mycket bättre, att du läte mig gå min egen väg.»
Efter följde tre främmande hundar. Nu voro de alldeles in på honom, nu hade de omringat honom och den främsta högg honom i halsen Då störtade Elsa fram och kastade sig i striden, blef angripen och omringad af de tre hundarna, men slog vildt omkring sig med sitt svärd, fick August i nackskinnet och lyfte honom upp i sina armar, fast han fräste och klöste henne så att blodet rann.
Dagens Ord
Andra Tittar