Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juli 2025
Ö. a. På en järnväg finns ingen plats för osämja mellan arbetsgifvaren och arbetstagaren, ty presidenten eller direktören äger icke järnvägen mer än någon af betjäningen gör det alla äro, som sagdt, medlemmar af samma kår. Alla äro lika mycket bolagets tjänare.
Direktören, den gamle grånade skörlevnadsmannen, rodnar svagt på de delar av kinden där han företrädesvis brukar lägga sminket, men han bleknar genast och blir likvit. Varför bleknade han? Låg det något lik i skåpet, som den unga Perowska känt lukten av?
Då emellertid ordinarie ordföranden, Herr Direktören och Riddaren Svenhanius, lämnat sammanträdet just under detta ärendes handläggning och Herr Direktörens avgång säkerligen icke skett utan sin givna anledning, så ansåg hr Persson att det skulle vara en förolämpning mot Direktör Svenhanius, om ärendet avgjordes i dennes frånvaro.
Carlsson, ädel som en lycklig, gick fram i förn för att se efter om pojkarne fått något, då direktören kallade på honom och bad honom stiga in i hytten ett ögonblick. Då de kommit in, förelade herr Diethoff honom ett förslag, att han, för att konsolidera sin ställning och kunna uppträda vid förefallande behov med mera auktoritet bland arbetarne på holmen, skulle teckna sig för några aktier.
Och när allt var till ända, talade direktören för värden på stället, berömde honom för att han hedrade sitt stånd och icke övergav modernäringen för en osäker vinning på andra områden, där nöden gick arm i arm med lyxen. Och så skålade de med honom.
Kommen ut på verandan stötte han på professorn, som medförde en herre i långt svart skägg och som såg skarp ut. Direktör Diethoff vill tala till Carlsson, sade professorn och visade med en gest på sitt sällskap. Carlsson borstade av en sittplats på verandans bänk och bjöd sitta. Direktören hade inte tid att sitta, utan frågade på stående fot, om Rågholmen kunde få köpas.
Ingen visste, vad fältspat var, och ingen hade nånsin tänkt på den skatten, utom Carlsson, som nog hade haft sina tankar ditåt, men saknat kapital, drog han till med. Direktören omtalade då, att fältspat var en röd stensort, som nyttjades på porslinsfabriker.
Det ser så ut! genmälde Carlsson och lät spänna för igen, men denna gång till Dalarö, där han måste ha brev liggande på posten. Och mycket riktigt, där låg ett stort brev från direktören, som förkunnade, att bolaget upphört med sin verksamhet i anseende till råvarans otjänlighet.
Nationalkamreraren erinrar nu, att ett kålfat med svenska original ligga ohämtade. Direktören frågar smakrådet, om han läst dem och då denne med ja besvarat frågan, befalles vaktmästaren bära upp kålfatet på vinden. Varför svenska original förvaras i kålfat har ännu icke någon fått reda på. Därpå börjar mottagningen.
Publiken talade och skrek, stampade, hvisslade, skrattade. Allt flere personer trängdes på scenen, i gångarne, i förstuar, korridorer. Direktören lät ridån gå upp, han steg fram, der blef ögonblicklig tystnad. Han stammade ... han tryckte handen mot hjertat. Han skakade på hufvudet.
Dagens Ord
Andra Tittar