United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jean springer fram, fattar Anatole i axlarna, ser honom mitt i ögonen och skriker: Du älskar markisinnan! Anatole slingrar sig ur hans armar, hopsamlar cigarrettmaskin, rör och hatt, ställer sig på språng i dörrspringan och skriker: Jag älskar henne! Men Jean, som märkt argan list och vill förekomma Anatoles applådsortie, slår sig baklänges på mattan, så att han kommer med huvudet mot en resår.
Farbror erkänner då att det är ett bildande nöje? Ja, Jag må säga, att jag aldrig känt mig så bildad som i kväll och det här nationalspektaklet är en välsignad sak. Det är sanning det. Han uttrycker sig litet dumt, viskade Anatole, men han är pålitlig. Vad hette han, frågade Håkan Olsson, han som hade ikull frun på soffan? Anatole blev häpen. Det var jag som spelade Anatole, sade han förnärmad.
Anatole gör en cigarrett och talar någonting med kammarjungfrun. Då inträder markisinnan, ger en vink åt kammarjungfrun, som genast förstår och därför avlägsnar sig. De bli ensamma. Min herre! Fru markisinna! Anatole lägger undan cigarrettmaskinen och tar kanelröret. Vad är det som förskaffar mig den äran av ett så tidigt besök? Anatole piskar sina byxor med röret.
Ja, detta är Anatole Frances berömda ironi sådan den uppenbarar sig i hans senaste roman. Men den har inte endast trubbats af en smula den har öfver hufvud trängts tillbaka. Änglarnes uppror är märklig därför, att formen har en ny hållning.
Jag vet inte, uppriktigt sagt, fru markisinna vad som berättigar er att göra en sådan fråga. Er frånvaro skulle berättiga er att fråga mig varför er närvaro icke gör mig berättigad att fråga er! Anatole går en diagonal över brysselmattan, sätter på sin pincenez, piskar en soffa med röret och säger med ryggen vänd mot markisinnan: Därför att jag älskar er.
Detta är också Anatole Frances mening. Det finnes bilder säger han i en uppsats om Balzac hvilka äro tusen gånger mera ödesdigra än de skulpterade och målade bilder, för hvilka Jahve ville bevara Israel det är de ideala bilder, som romanförfattarne och poeterna skapa.
Här är den punkt, som slutar linjen Anatole France har tecknat i sin roman. Själfva fabeln föres vidare på ännu några sidor: till den 9 Thermidor. Kommunen spränges, dess domstol upplöses, och bland dem som följa Robespierre på schavotten är också medborgaren Evariste Gamelin. Som bekant pågår i Frankrike sedan ungefär fyra år tillbaka en skarp strid om Rousseau.
Gustav IV Adolf! Skål, mina herrar! Hurrarop! Håkan Olsson hissas och bäres i en stol. Han är inte så dum som han låter, sade Jean. Han har räven bakom örat, sade Anatole, då de bröto upp. Så går det till! Det är snart sexton år sedan gasen tändes en afton på Operakällaren, och det är ändå som det skulle ha varit i går.
Då upphäver markisinnan ett indiantjut och kryper omkring bord och stolar, tills hon utmattad kastar sig framstupa och med klacken känner efter om släpet ligger rätt ut. Anatole rusar in. Var är den eländige? Markisinnan hämtar sig från sin förargelse, att hon icke fick någon applåd och svarar skarpt: Det vet jag inte! Ni ljuger, cocotte! Han var nyss här!
Jean är ruinerad, så att han endast har 6,000 francs i räntor och vet icke mer vad han skall göra i livet, som berövat honom alla hans illusioner. Anatole uppmanar honom att söka en ministerpost i Neapel, men Jean är för stolt att arbeta. Och nu tänker du skjuta dig, säger Anatole.