United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !
Drottningen skrattade till igen, hårt och elakt, och vände sig om till vaktfogden. Tag en spade och gräv under den murkna alen, som står nedanför vägen, så hittar du nog ett nystan åt Yrsa-lill. Kom med mig ut, så skall jag undervisa dig, hur du skall bära dig åt. Han följde med drottningen ut, och hon talade en stund med honom, innan hon gick tillbaka till sin sovstuga.
Nej, hon var allt från vår egen hufvudstad, rik, fader- och moderlös köpmansdotter, uppfostrad hos kommerserådet Johansons, hon hette Olga Alén, söt flicka. Aj för fan, hon! En liten gås för resten. Var hon så rik.
Men isen brast under alen vid andra stranden. Han fick tag i ett par grenar men han orkade inte hålla sig, tills hjälp kom, utan han föll rätt ned i vaken så att vattnet räckte honom under hakan. Ja, där stod nu Johan och kunde hvarken komma upp eller framåt. Han måste slå sönder isen med händerna och sträfva sig upp med kamratens hjälp. Men hu-u-u, hvilket kallbad! Huru skulle han nu bete sig?
Eljes tages gädda och abborre i not, gäddan även på stångkrok och abborren på nät. Flundrorna, av mindre värde, fångas i nät, ålen ljustras eller narras i ryssja och mjärde. Laken klubbas på glansis, genom vilken den slemmiga fulingen kan märkas, där han ligger på botten. Iden blir föremål för en alldeles särskild sport, som kallas badfisket.
När sippan sig döljer I fädernedalen Och bäcken besköljer Den grönskande alen, Då lyfta de vingen, Då komma de små; Väg visar dem ingen I villande blå; De hitta ändå.
Eljes tages gädda och abborre i not, gäddan även på stångkrok och abborren på nät. Flundrorna, av mindre värde, fångas i nät, ålen ljustras eller narras i ryssja och mjärde. Laken klubbas på glansis, genom vilken den slemmiga fulingen kan märkas, där han ligger på botten. Iden blir föremål för en alldeles särskild sport, som kallas badfisket.
Kärleken har blommans art, och våren, Endast våren är en tid för den. Skyndom! Ljus är kullen, grön är dalen, Där, som fågelns sällhet, vår kan gro. Fast i toppen af den brända alen Skulle jag med dig lycksalig bo. I skogen finns ej mer en gren, Som löf och fägring bär. Förbi är sommarn längesen Och endast vinter här.
Allt så och jagh I ingen sijnn skal hafva fördragh, Min hugh skall stadigdt på tig leka. Han vill icke avstå från att med sin tjänst beveka den grymma, men om hon försmädar hans trofasthet, vill han ej mera eftertrakta någon fröjd. Ty säger han: Jagh vill bliffva i ensamheett, Min sorgh vill jagh alen beklaga Och fly all jungfruss kiärlighet, Efter jagh them eij kan behaga.
Vi voro i Paris ett år ... jag var deras, herrskapets, tjenare och min lön fick han, min herre. Dottern i huset, kommerserådets dotter, hade med sig sin fostersyster, Olga Alén, som sades vara en rik flicka. Patron tyckte visst om någon som var fattig, någon här hemma, men han förlofvade sig i alla fall med fröken Olga, som han visst aldrig tyckte om.