Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
Och så, hur långt ett menskolif än var, Hur sent dess mål den ålderstigne hunnit, En rök, ett moln det endast varit har, Och som en skugga har det hän försvunnit. Och snart begrafnings-ståten varder all, Och tåren torkar af den lejda gjuten, Och vandran går förbi Din grift så kall, Som klippan, hvaruti den blifvit bruten.
Och mamma torkar lätt hvar tår, Och så ett leende hon får Och kyssen och famnen tillika. Och då känna mödrar sig rika. Ja, inte får man undra på, Att mödrar se med glädje på De barnen, som äro så rara, Att jämt nian vill kyssa dem bara. Anna H m Preinitz. De små missionärerna. När de uppnådde höfdingens eller konungens residens, fördes de små fångarne fram inför härskaren.
När man går och torkar i ett sånt hål. Men hör du, den här vaktmästarn är för djävlig. Vad är det för en betjäning ni har här i Danmark. Hör nu vaktmästarn, hallå! Hallå! Hör ni inte, karl, för satan? Kommer aldrig smörgåsbordet och snapsen och ölet? Ä, mä, bä, vaba. Jag ger fan i ert prat. Lär er tala så man kan begripa er. Kommer det eller kommer det inte? Jaså, det kommer.
Här lyfter han hatten och torkar svetten ur pannan: Ja, men det är skönt att få vara människa en stund, säger han med ett förfärligt smärtsamt drag i ansiktet och en suck. Det att jag icke svarar, icke beklagar, icke inbjuder till deltagande eller förtroende, fastän jag vet allt, hela den pinohistoria, som ligger bakom denna mannens nutid, utgör retelsen i umgänget.
Och nog har jag hört att bröllopsstugan brukar blådragas med bonader, men de halvfärska kalvhudar, som du här torkar på väggarna, sprida en sådan lukt, att den genast botar både hunger och törst. Här sitter du och tämjer trälar utan tanke för annat, och ändå är du storrik och kunde gälla mest i hela häradet. Det var dig jag menade med min gåta, om jag nu skall behöva säga dig det.
Kom så oförtänkt en bildskön flicka, Som på några timmar honom lärde, Hvad han under tjugu år ej fattat. Tvenne myrtnar stå i Lauras fönster; Till den ena bär hon vatten ständigt, Men den andra torkar bort i krukan. Hvarför vårdas en och glöms den andra? Ty hon fick dem ej af en och samma, Men den ena af sin unga älskling Och den andra af sin man, den gamle.
Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.
Känner han icke igen Kristin? säger hon. Han måtte icke göra det. Och då torkar hon ögonen igen. Hon beskrifver nu sina lidanden för jungfrun, som tar fram små matvaror ur en pirat. De hvita gummorna öppna nu halfhöga samtal och Kristin ber jungfrun icke visa hvad hon har i piraten, ty de äro så afundsjuka, de andra. Och derför smyger jungfrun in en gul riksdaler i psalmboken på nattbordet.
Dagens Ord
Andra Tittar