Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
"Tunnbröd, förstås, ät kungens getter". Maglena fortfor med sin beskrifning, utan att i minsta mån stöta sig på syskonens brist på intresse för själfva ämnet och ständiga återkommande till matfrågan. "Ja, dom ät tunnbröd ur småkrubberna." "Dom va ju ute på myran nyss.
Än, då med brutna krafter han låg, och min mor vid hans dödsbädd Grät, och jag fattat hans hand, den äldste i syskonens skara, Talte med svikande stämma han så: 'En finns, för mitt hjärta Dyr som din moder och du och de små, jag lämnar omkring er.
Men då med sommarns sprickande löf och med drifvan om julen Friheten kom och vi foro enhvar till det saknade hemmet, Var det i glädjen en sorg att lämna hvarandra och skiljas; Åter, när skolan kallade oss, och ömma föräldrars Armar och syskonens krets vi lämnat med tårade ögon, Var det i sorgen en glädje att vänta hvarandra och mötas.
Han hade ingen vidare lust heller att låta Ante och Maglena se tårarna, som till hans stora harm och förundran kommo störtande ur hans ögon. Då han visste med sig att han inte sörjde öfver att komma ifrån syskonens husbondvälde, så tyckte han att inga tårar behöfde komma heller. Med handen om Gullspiras ena horn gick han nu, utan att ens ta syskonen i hand eller att säga ett afskedets ord.
Och jag fick sy förklä här åt mej." "Jag fick sy ett åt mej å", sade Anna-Lisa stolt. "Och när de var gjordt, så visa hon mej hur jag skulle påta. Så här ser ni! Men de' är farligt konstigt förstås." Med froströda, stela fingrar, näsan rinnande och munnen högtidligt hopknipt, förevisade Maglena sin, i syskonens ögon, förunderliga färdighet i att påta. "Och se'n sir ni, kom de märkligaste."
Nya intryck, nya sorger kommo honom snart att glömma frågan, men den upprörande handlingen stod qvar i hans minne. Han hade förlorat föräldrarnes förtroende, syskonens aktning, fasters gunst; mormor var tyst. Kanske hon slöt af andra grunder till hans oskuld, ty hon bannade honom icke, men hon teg. Hon hade ingenting att säga. Han var som en straffad person.
Och sist, då på de båda syskonens förmälning all vikt i kompositionen hvilar, men däremot alls ingen på höjden och beskaffenheten af deras kärlek, hade en utförligare behandling af den haft ingen betydelse för det hela och således blott åstadkommit, jag vågar mena det, den enda, rätt kapriccierade episod i hela poemet.
Dagens Ord
Andra Tittar