Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 maj 2025
Kors för visst sa jag det det är så mycket intressantare för henne förstår du. Han gick sin väg och lämnade David stående kvar i ytterlig förvirring mitt i gatan. Oho, ur vägen, si opp där konstapeln knuffade honom i rännstenen nästan fyrfota. Orkar ni inte hålla er ur vägen för spårvagnen? Är ni full? Konstapeln lomade sneglande i väg, han tyckte väl inte att den druckne såg så farlig ut.
Så usel är jag inte, att jag behöfver taga till mig den man, som i månadtal legat i rännstenen eller det som värre är. Ingenting binder mig. Ingenting skall heller binda honom. Vi vilja begge bli fria. Men tänk på verldens dom? Hvad bryr jag mig om den? Mitt lif är rent som en engels, det veta alla.
Redan på fredagen veckan innan hade rabulisternas hustrur stortvätt vid pumpen. Det dracks kaffe på gården och tungorna gingo i takt med klappträna. Man lånade givmilt såpa av varandra i utbyte mot socker. Vattnet forsade i rännstenen, som gick tvärs över gården ut på gatan. Och i rännstenen gingo rabulistbarnen och Stellan barfota. Så hängdes tvätten upp på klädstrecken.
Och det hände sig att den gamle gubben kom luffande, sedan baronen knuffat till kvinnan så att hon ramlat i rännstenen, under det hennes kräkningar just började. Den gamle konstapeln var en vis man, en beprövad man, en stor filosof. Han hjälpte eleganterna att bli kvitt kvinnan, han och en tillkallad släpade bort henne.
Han stod tydligen under inflytande av den föreställningen, att han var ute och promenerade med sin egen vårrock på armen. Det ena byxbenet släpade i rännstenen. Då Tomas kommit inom tamburdörren, stannade han häpen, förskräckt. Hans mor satt på vedlåren och sov, i nattröja och med en schal över axlarna. Bredvid henne stod en stake med ett rött flämtande ljus, som just höll på att brinna i pipan.
Han är en annan. Och han blir aldrig mer sig sjelf. Han är besmittad och blir aldrig mer frisk. Du skulle inte vara sträng och oförsonlig. Tänk på den menskliga naturens skröplighet. Ja visst, men ursäkta, så usel är jag inte, att jag behöfver taga på mig den klädning som i månadtal legat i rännstenen.
Dagens Ord
Andra Tittar