United States or Timor-Leste ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var mörkblått från solen och guldgult mot solen. Och kom jag att tänka vårt planetsystem. Där lågo en mängd små holmar och skär under mig. När jag betraktade dem, som lågo åt solhållet, såg jag således solen stå över dem. voro de alla svarta eller i alla fall mörka. Pittoreskt i sanning ett guldgult hav med mörka fläckar av uppstickande öar. Jag vände blicken åt andra hållet.

Flickan var mager men tämligen kraftigt byggd, hon hade stora händer och fötter, ansiktets oval var fulländad, näsan vackert böjd, ögonen mörka och spelande, en liten smula kisande, pannan tämligen låg men prydd av en mycket ostyrig och lustig mörk lock.

Han tänkte sitt käraste nattvardsbarn, det underbart själfulla uttrycket i hennes ansikte, de mörka ögonens strålande religiösa hänförelse och han slöt sina ögon energiskt nej, visserligen icke hennes spensliga lilla gestalt och än mindre barmens rundning! Han var en gammal och en gift man och därtill en Herrans tjänare! En natt hade Elsa en underlig dröm.

Edmée låtsade, som om hon icke märkte honom. Hennes leende profil, det litet tillbakakastade huvudet den fina, långa halsen avtecknade sig beundransvärt mot den mörka marmorn. Rodnaden hennes kind blev en smula djupare under hans blick, annars märktes intet. Förbannad ras, tänkte han halvt missnöjd, halvt beundrande.

Silfverkanten de mörka krigsmoln, hvilka tyvärr nu sväfva öfver de båda grenarna af rasen, är att krigets utgång skall ännu fastare sammanbinda de båda nationerna.

Hans ansikte blev skönt i döden, David böjde sig ned och såg in i ögonen, han såg hur de vidgades, de blev som ett par mörka portar, genom dem skymtade paradiset. Det var Ziri.

Härpå inkallades den bärgade besättningen, och 13 mörka figurer inträdde och uppställde sig i bakgrunden de sågo allvarliga ut, ty de hade förlorat sin lösegendom och det var ju ingenting att skratta åt tycktes för övrigt belåtna med att komma i land. Sjöförklaringen undertecknades av samtliga, och den officiella avdelningen av akten var över.

Men när jag fick se det mörka tornet i Stockholm, ropade jag, att det hördes över hela bron: lycklig är jag, att jag inte har den grymma Birger Jarl till svärfader som min stackars syster. Se, trött och modstulen hon står muren! Vart ha ni fört mig? Aldrig, aldrig kan jag trivas hos Folkungarna!

Förr hade hustrun satt vita gardinkappor en gång i kvartalet för fönstergluggarne, men nu stirrade de nakna mörka hålen svarta ut. Tackel och stående gods var sotat av regnet, och skrovet var tungt, murket och seglade illa.

Solen blickade fram mellan molnen, medan alla gränder, som ledde upp till kullen, fylldes av de mörka, böljande massor, som bakom palatinerna och legionärerna skyndade att förnya striden. Atanasianerna hade uppstämt en av sina krigspsalmer, densamma som Simon en gång hörde från kalkstensbrottet mellan olivkullarne. Män, kvinnor och barn sjöngo: Se Rövarbergen!