United States or Rwanda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fulco kom just på väg till salen, och Martinus smög hertigens brev under hans bälte. Fader, här skriver han och förebrår dig strängt att du i en så ängslig tid har skickat konungen ur landet. Så måste en riddare tala. Men vi andra, vi välsigna dig för att du skaffat hertigen fria händer. Han kommer att bli herrarnas herre och kyrkans lydiga son. Nu mognar skörden.
Varifrån ljuder sången i en så tidig timme? Vilka sjunga med så djupa röster om blodsdropparna i kalken Gral på Montsalvage? Hör allvaret, hör jublet! Det är icke två eller fem röster, det är femtio eller kanske åttio. Det är hertigens riddare och hirdmän, som feja sina kläder och drabbtyg vid Nyköpingshus!
Jag befaller det! ropade en röst. Det var Valdemars, men på samma gång hördes hertigens stämma djup och darrande. Den man, som bryter sig in i kvinnornas bad, slutar med att också tränga sig väpnad in i kyrkorna. För honom finns inte sed och helgd. Det är inte längre min broder, som står framför mig. Det är en vettvilling. Inte så strängt, hertig, medlade herr Svantepolks mjuka flöjtröst.
Sjette scenen. De förra. OLOF KLAESSON. Till slottet skynda, Stålarm! Knapt du gått så kom ett ilbud ifrån Kastelholm; det taget är af hertigens galejor, vår vän Salomon Ille, slottsherm, fången. Knapt hade budet återhemtat sig, så dök ur fjärdens vatten flottan upp. STÅLARM. Ar hertigen på flottan själf? OLOF KLAESSON. Han har landstigit med en här vid Helsingfors.
Men de hörde honom knappt, ty Martinus hade stigit upp på en bänk och läste om hertigens blida skyddshelgon Sankta Klara och om storsinta hjältars vandel. De tolvåriga småsvennerna, som nyss kommit till hovs, blevo då stående med gnidlappen i handen för att lyssna. Otåligt räknade de tiden framåt mot de år, då de äntligen skulle bli omgjordade med svärdet.
När kläderna slogo upp på de springande, syntes det, att de hade strumpor av blankt brynjetyg. Men när de kommo upp på sandåsen, kunde de icke motstå att ännu en gång vända sig om. Den spensligaste av dem, som hade en påfallande likhet med hertigens unga dominikanermunk Martinus, knöt handen mot drotthuset och ropade: Det lyckades oss illa, men vi ses igen, kung Valdemar.
Men så här års äro alla hästar långhåriga och inte att känna igen. Och så berättade han om hertigens svek på rännarbanan. Se nu så han tiger, hånade han, änskönt han inte kan rodna. Han har ju dvärgablod under huden. Häpnare åhörare hade den hemska spelmannen icke ofta sett omkring sig, och det blev oro ute på gläntan.
Dagens Ord
Andra Tittar