Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
"Men monne ej allt skulle gå åtminstone lika bra, om, af den tid du använder på nöjen, ena hälften skulle användas i hemmet vid en bok, utan att dertill välja just såskokningstiden, och den besparing dervid skulle kunna göras för toiletten kunde användas i en fruntimmersförening, kanske med mera gagn för den behöfvande än den i köket gifna allmosan.
Att Runeberg i Nadeschdadikten förmått öfver själfhärskardömets och lifegenskapens Ryssland kasta ett sådant skimmer af sympati, kommer väsentligen af den humanitetsgrund, hvarpå dikten bygger, och som skalden på det lyckligaste förknippat med gifna historiska förhållanden genom att förlägga händelsen till Katarina II:s tid, då det adertonde århundradets humanitetsläror framträngde äfven till Ryssland.
Många tyckte ju, att knapparne kunde hafva varit enklare betecknade, men Den Store hade dundrat in alla uttrycken i en grammofon och sedan rest till Paris och då vet man, att den godt aflönade personalen ej vågade ändra det gifna ordet. Men ej nog med detta.
Han hade funnit sin art inom det historiska skådespelet, och de verk, som ur de gifna förutsättningarna kunnat utgå, hade måhända grundlagt hos oss en inhemsk dramatik. Men den Försyn, af hvars mantel han i sin diktning sökt lyfta en flik, hade här bestämt dess mål och gränser.
Ingenting hade varit lättare för skalden än att föra Hjalmar till Morven och låta honom där, romantiskt utstyrd, med kärlek vinna Oihonna, men sådant har man undvikit för att icke fela mot diktens antecedentier och för att icke nödgas begå det fel att i en skildring af gudars styrelse låta dem, alltefter ögonblickets kraf, rubba sina förut gifna, bestämda lagar.
Det hela är visserligen byggdt med den lutning åt det romantiska, att äfven de få ämnen, som äro tagna ur historien, ligga åt detta håll, men likväl skall man redan här angående författarens diktkonst kunna göra en erfarenhet, som i fortsättningen än mer bekräftar sig, den nämligen, att både händelser och personer gruppera sig med mera hållning och natur, i den mån de ligga närmare på förhand gifna historiska drag och af dem behärskas.
FRANK. Herr Dann, ni tänker nu på er million; Men vet och hör det utan alla fraser, Jag har mitt gifna pris och tar ej gracer. v. Man kommer då ej ur en fläck med den. Håll ut, min onkel, tröttna icke än! FRANK. Min fröken, passa på, gör ej grimaser! Hvem bjuder er stå kvar och gapa? v. DANN. Gå, Trygg! Är något otaldt än, så säg! TRYGG. Nej, herre. FRANK. Marsch! Rör föttren, gamla apa! v.
Dagens Ord
Andra Tittar