United States or Niue ? Vote for the TOP Country of the Week !


Nybyggarnes kvinnor och barn, som stodo de otillgängliga höjderna i bakgrunden, uppgåvo ett samfällt rop av häpnad, när denne hitintills osynlige fiende plötsligt uppenbarade sig i den förfärande anblicken av ett våldsamt rytteriangrepp, mot vilket varje hinder syntes vanmäktigt.

Och nu upprepade han dröjande, som ett eko: Calvin har rätt... Att han inte tänkt detta förut! Somliga är predestinerade till salighet, andra till fördömelsen. Och jag hör till de fördömda Han blev med ens iskall. Han satt som förstenad inför tanken. Han kände rent fysiskt dess förfärande sanning. Den var klar, logisk, absolut logisk och klar. Hade han inte känt det hela denna tid?

Det fanns två skäl, som talade emot. Dels var fadern ej framstående nog. Inte framsläpade han sitt liv under tyngden av en förfärande och ofrånkomlig förbannelse! Han var inte allvarlig nog. Han satt för det mesta om kvällarna mässen, och Stellan förstod att anledningen varför han höll sig mera hemma den sista tiden var farmor: han vågade helt enkelt inte hålla sig mycket från hemmet.

Försiktighet gent emot »uppfinningar» är ovillkorligen sin plats, men rätta tidpunkten för upptagandet af en ny metod eller tillverkning får dock heller icke försummas, ty äfven vid ett i praktiken ganska väl utarbetadt förfarande, måste de nya männen den nya platsen göra sina erfarenheter, och det är bättre, att de göra dem, innan konkurrenter det nya området hunnit lika långt eller längre.

Alexandrinerna halka lätt undan, men om den ena ej räcker till att i hast uttrycka tanken, kastas det enda återstående ordet utan vidare besvär ned i den andra och efterföljes af punkt, eller i motsatt fall, om alexandrinen är för lång för tanken, insättas onödiga eller rent af olämpliga ord i versraden, ett förfarande, som skulle bragt Malherbe och Boileau till ursinne.

Sålunda antog 1893 års kyrkomöte för sin del en »Lag ang. förfarande mot den som i församling inom svenska kyrkan väcker förargelse eller bryter kyrklig ordning», enligt hvilken lag varningsåtgärder voro föreskrifna bl. a. mot den, som »visat sig som uppenbar motståndare till den kristna tron», den som vägrat att döpa sina barn o. s. v.

Maglena hade mer än gärna velat följa hans exempel förfärande illa utsatt som hon nu blef, ensam bland farligt mycke herrskapsfolk. Ty två fint klädda fruar hade ju också kommit till nu, medan Ante predikade. De hade hattar sig med silkesband, och vantar som såg ut som spetsar, händerna, och granna köptygskläder, lastiker hade de fötterna.

I ett enda slag hade den förlorat alla de fullkomligheter, hans ömhet smekt fram ur den. Den kunde inte ens stå benen, därför att den inga hade. Han kände sig underligt sorgsen. Han ångrade bittert, att han talat med Göran. Nu var det slut med Edgar. Men bakom den stympade gipshästens skavanker reste sig med ens ett nytt och förfärande problem.

Yngsta dottern, fjorton år, har bestämt sig för hjältinnerollerna i den stora tragedien, och med en »förfärande kallblodighet» uttalar hon sig i Agrippines eller Phèdres ton om hvardagslifvets anspråkslösaste bagateller.

Å om nåt händer, kastar ni ut den, å när vi fått tag i den, drar ni opp oss. Han ordnade linjen, som om han varit troppchef i gymnastiken. Pojkarna lydde. De voro imponerade över detta metodiska, vetenskapliga förfarande. Och de voro också stolta över att detta jämförelsevis ofarliga sätt ta del i bragden. Kalle granskade ännu en gång kedjan av hjälpredor.