Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 juli 2025
Detta ansikte har etsat sig fast i mitt minne; och vid minnet låder en underlig ångest. Där fanns svek och opålitlighet i det ansiktet. Det laglösa i min natur sträcker mot upprorsmannen. Det kärfva, ärliga i mitt lynne ryggar för hans dubbelhet. En sådan människa kan vinna hela ens tillgifvenhet och förråda den.
Han skulle naturligtvis ha några fast anställda arbetare vid sin sida, men dessutom skulle han använda i lantbrukets tjänst all den halvvuxna manliga och kvinnliga ungdom, som nu förödde sin tid och sina krafter på Tre Remmare, i gränder och gathörn, i biljardhålor, ölkneiper och liderlighetsnästen. Det var kärnan, det goda i denna idé.
Då hoppades han alltid, att han skulle vinna henne en gång, smida henne fast vid sig med styrkan af sin kärlek och sin intelligens. »Min lilla nors», sade han smeksamt, när det var något han måste förklara för henne, »min lilla nors, som är så dum så dum så dum.» Och han citerade för henne Heines bekanta vers till La Mouche:
Jag ville säga, innan jag reser, att jag aldrig varit så godtrogen, som ni inbillat er fast jag ändå blygs blygs öfver mig själf därför att jag tillåtit er behandla mig så som ni gjort Didrik Bruun förstod ingenting och visste hvarken hvad han skulle säga eller taga sig till. Han stammade, som om han icke lärt sin roll: Men lilla slarfva hvad ?
Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tände upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommande regnets och för köldens skull. När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och högg sig fast vid hans hand.
Stöflarne voro något för stora, de voro ett arf efter far. »Man kunde binda fast dem vid smalbenet, så sutto de nog på», förklarade mor och tillade: Under de långa byxorna syns det för resten inte hurudana stöflarne äro. Han fick 3 nya skjortor och 2 par ullstrumpor. Det var en prägtig utstyrsel, tyckte Weli, värdig en prins.
Säg honom, att den sista suck, Leontes drog, Var ägnad honom för hans faderskärleks skull. Det skall den gamle trösta, ty jag känner djupt, Att han behöfver tröstas, då han hör mitt fall. Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast På vår förening åter, när i Hades' natt Ej kungamantelns skimmer bländar mer hans syn; Ty här var det ej hat, men plikt, som skilde oss.
Och ännu då halmen flammade upp kring klockan och han virade om handen det rep, som var fäst i kläppen, fortsatte han att upprepa sitt halvsnyftande: för min broders skull! Innan ännu det första klämtslaget hade hunnit att ljuda, släppte Magnus repet med ett glatt anskri. Se, se! ropade han, ännu darrande efter sin förskräckelse och pekade mot skogsbrynet. Valdemar är inte tagen av dvärgarna.
Hon är så knuten fast till allt, slingrad in i vårt lif under dessa tre månader och hvad hon varit för oss, det vet du lika godt som jag. Jag har aldrig förr hållit af henne, tycker jag. Hon gaf mig allt men jag hade ingenting att ge. Ingenting till någon menniska i verlden; jag bara tog emot, återgäldade ingenting, ty jag hade ingenting, jag var så fattig invärtes.
Lugnet störes, glädjen smittas, Inga fröjder lyda valet, Och i ögats spegel hittas, Mellan hopp och löjen, kvalet. Ren släckt är lampan i min flickas kammar, Ett blekrödt månsken blott på rutan flammar, Och genom slöjan, fäst för den, jag ser Den skönas bild ej mer.
Dagens Ord
Andra Tittar