United States or Brunei ? Vote for the TOP Country of the Week !


Skälet härtill är ganska klart. Antag att ni får en femdollar i guld och fem dollars silfver, och tvekan uppstår om ett kongressbeslut verkligen har kraft att alltid uppehålla silfret till samma värde som guldet, skola kanske nittionio af hundra tänka att lagen kan ge permanent värde åt silfret, hvilket det icke äger i sig själft. Men en man af de hundra har sina tvifvel om saken.

samma sätt är det med de stora fabriksbolagen, med de stora ångbåtslinjerna, med bank- och försäkringsinrättningarna, ja med alla affärsgrenar. Det är ett stort misstag af unga män att säga: »Åh, vi kunna aldrig komma in i en affär». Om någon af er sparat mycket som femtio eller hundra dollars vet jag verkligen inte någon slags affärsgren, hvari ni inte genast kan kasta er in.

I Britannien, till exempel, kan ingen förmå en person att taga »mynttecken» för mer än tio dollars, och alla silfvermynt bli där klassificerade som »mynttecken». Jag kan icke föra er längre in i penningens historia, emedan vi i de myntpräglade metallerna kommit till punkt; men jag har dock något att ytterligare säga er om denna sak.

Här äro några exempel: År 1893 exporterades åkerbruksredskap till flera delar af världen för ett belopp af 5,000,000 dollars, kopparvaror för 4,500,000, bomullsvaror för 12,000,000, järn och stål samt fabrikat af dessa metaller för 30,000,000, vagnar och andra åkdon för mer än 2,500,000, trä och trävaror öfver 25,000,000 dollars. Amerikanska möbler exporteras numera i stor mängd.

Kom ihåg att jag sagt er, att nittiotvå procent af alla penningaffärer bero att personer ha absolut tro att pengarna ha konstant värde. Släpp ut af »förfalskadt» mynt etthundra dollars mer än hvad alla människor äro säkra är af samma oföränderliga värde som guld, och ni har panik och finansiell revolution öfver er.

Förenta staterna förbrukar årligen 120,000>000 dollars värde af dessa artiklar, hufvudsakligast köpta från våra systerrepubliker i Södra Amerika och från Kuba. Det skulle vara klokt af oss att söka komma in deras marknad och till ersättning lämna dem bättre villkor än andra nationer.

Tacka för det, att en ung, frisk, energisk svensk pojke med goda skolkunskaper och ett friskt humör lätt skulle slå sig fram där ute. »Jag kom alltså till Chicago och började med att se mig om i staden litet. Den var stor, och full av mycket nytt och underbart, och om min reskassa när den växlades i dollars inte blev många hundralappar bekymrade det mig föga.

Först sedan jag svarat en hel hop av dem och förslösat mycken tid och många dollars anmälningsavgifter och värdelösa provkollektioner fick jag klart för mig att de flesta voro humbug. Jag var allt bra grön. »Det är ju onödigt att i detalj relatera mina öden under denna tid, det vara nog sagt att en dag stod jag gatan utan en cent fickan.

Ni kan köpa och många aktier för och många dollars, och som de unga män jag nu talar till äro fast beslutna att förr eller senare blifva sina egna herrar, tror jag icke att anställning i en stor korporation där hög aflöning är allt hvad de kunna vänta är lika fördelaktig för dem som hos privata ägare.

Svaret är lätt gifvet. Här har ni historien. Silfver hade, som vi ha sett, fallit i värde och syntes ytterligare falla. Europas nationer voro belastade med många hundra millioner dollars och ängsliga att bli af med dem; ägare af silfver och silfvergrufvor blefvo oroliga och alla sporde hvad som skulle göras för att hålla uppe den fallande metallen.