United States or Comoros ? Vote for the TOP Country of the Week !


Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek, I som ären födda nytt, icke av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver.

Lycksaligt är det hjärta dock att prisas, Hvars dag ej till en stormig natt förbyts, Men till en natt af frost och is och dvala; Ty domnadt märker det ej förlusten Och väcks af nästa morgon, men ej mer Till en förgänglig dag.

Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas en hustru som fruktar HERREN. hon njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. en Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem. Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!

Sluteligen den fråga uppkastas: Kan en skönhet födas i tiden fullkomlig, att den ej just genom sin egenskap af att vara individuell och i tiden förgänglig innehåller en brist, som gör den till ett rimligt föremål för parodien?

Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga. HERRE, lär mig betänka att jag måste en ände, och vad som är mina dagars mått, att jag förstår huru förgänglig jag är. Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå.

Furst Voldmar log med nåd: "Ej svår, i sanning, är din sorg att hela; Jag har en näktergal, Den vill jag ge dig i din lärkas ställe." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan, Dock helas ej hans sorg Af milda ljud och näktergalars sånger. En bild, en helgonbild, En svag, förgänglig bild af alm jag ägde, Den var min hyddas skatt; En röfvare ifrån ditt slott den stulit."

Men icke alltid plågas slumrarn dock Af svåra syner; ty minuter gifvas, När leende i någon jordisk form Hans bättre lif för honom uppenbaras, Fast bilden är förgänglig som hans dröm. Hvad var min kyss, som outsläcklig brann Minnas rosenläppar? Hvad den sällhet, Som brusade igenom mina ådror Hvar gång, jag henne tryckte mot min barm?

Det ringa, en rättfärdig äger, Som vet, att Gud är honom huld, Till frid och fröjd långt mera väger Än allt en orättfärdigs guld. Förgänglig vinst är armod lik, Men Guds välsignelse gör rik. Gud mäter af de frommas dagar, Att icke nöd dem drabba får. Han ger dem mer, när han behagar, Men nog också i hårda år. När mången rik mans hus är tömdt, Har fattig kvar, hvad from har gömt.

När, böjd mot stafven i min matta hand, Jag ser det rum, där inga sorger agga, skall jag stappla nöjd till grafvens rand Som fordom mången afton till min vagga. Förgänglig var den sälla lott, Mig brydde; Lik vårdagsfläkten den smekte blott Och flydde. Ack, ljuft jag drömde, Jag mig förglömde; Men snart kom den, som min glädje gömde I grafven.

Bad hon om att vara ung och skön Till sin kind blott eller till sitt hjärta? Bed som blomman, blomma du jämväl! Lif och tjusning älskar lifvets ängel. Bed som hon, men för din blomstersjäl, Ty förgänglig är din blomsterstängel. När ynglingen sin hälsning bringar er, I själen eldad, kransad gladt om pannan, Åt edra kinders färg han priset ger, Han hyllar blomningen; vår hyllning är en annan.