United States or Togo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det ringa, en rättfärdig äger, Som vet, att Gud är honom huld, Till frid och fröjd långt mera väger Än allt en orättfärdigs guld. Förgänglig vinst är armod lik, Men Guds välsignelse gör rik. Gud mäter af de frommas dagar, Att icke nöd dem drabba får. Han ger dem mer, när han behagar, Men nog också i hårda år. När mången rik mans hus är tömdt, Har fattig kvar, hvad from har gömt.
Jag minns nog den dag, när Stenbocken stack sig undan för hertig Karl och blev skjuten som en eländig flykting i skogarna, huru fru Karin då lät uppsöka hans döda kropp och begrava honom i vigd jord, vedergällande ont med gott... Mig var hon synnerligen huld för att jag var en bland kung Eriks bågskyttar i mina unga dagar; det fick jag ofta för henne förtälja.
Paschan låter kalla grefven. Vänligt Talar han till honom: "Är det sanning, Som af ryktet säges, att din dotter Vore öfvermåttan skön och älskvärd? Vill du gifva henne mig till maka?" Oförändrad svarar åter fadren: "Skön och huld och älskvärd är min dotter, Men för länge sen som brud förlofvad.
Och hade allt sitt gods och guld Dig jordens släkter gifvit, Din kamp och död för mänskors skuld, Din kärlek huld, Hur fattigt lönt den blifvit! O Jesu, ve, att äfven vi För godt så ondt dig göra, Att, för hvar synd, vi falla i, Vi stå dem bi, Som dig till korset föra! Vi veta ingen annan bot, Så syndiga och arma, Än falla, Jesu, för din fot: Tag oss emot, O Herre, dig förbarma! Passionspsalmer.
JULIA. Och sen hans ton mot er, hans hela sätt v. DANN. Det kunde något höfligare vara. JULIA. Ack, onkel, tröttna ej ändå, var huld, Var vänlig allt ännu, följ blott ert hjärta. Ni är så ömsint, ni är god som guld. v. Heda! Du är förgjord, du yrar, snärta. JULIA. Det måste fram, jag säger det med smärta: Han rår ej för sitt sätt, det är min skuld. v. DANN. Din skuld? Nej, detta blir för galet!
Men inte ens i Nagasaki äro de stora hotellen öppna natten igenom, och innan de tre sjömännen på allvar tyckte sig ha börjat sjöslaget stodo de på gatan utan huld och skydd, medan deras senaste tillflyktsort obevekligt stängde sina portar. »Nu går vi och hälsar på japparna», sade kapten Pedersen. »När dom vita männen inte vill ta emot oss längre, så söker vi tröst hos de bruna kvinnorna.»
Men Du, hvars skatter ej återvända, Som, gränslöst gifmild, ej tröttnar sända Till jordens skaror Din stråles guld, Som lika är mot dem alla huld, Från luftens örn och från bergets ceder Till däldens mygga och isop neder, Och räknar alla dem till Ditt hus Och mättar alla dem med Ditt ljus, Du Sol ej vet, att så ömt dem alla Du fostrar blott för att offer falla Åt döden, hvilken i lifvets spår, I evig skörd öfver jorden går!
Men mot en enda var Gud så huld och så grym, att han lät honom födas en knapp lillfingersbredd nedanför toppen, nedanför den högsta lyckan och härligheten. Vad vet du om kval, lögn och lumpna kval och de äro de enda, som ingen står ut med att bära! Eller har du känt den avund, som förvandlar själva solen på himlavalvet till en mögelfläck och kommer den bästa mat att äckla på tungan?
Höjde du då ren för sista gången Här en älskad röst, Du, som, lärkan lik, flög bort med sången Undan storm och höst? Skall det land, som såg din morgons blomma, Såg din middags guld, Icke äfven se din afton komma Solbelyst och huld? Glömmer du i Sveas blomsterdalar Fosterlandets skog Och vid sångerna af näktergalar, Huru vakan slog?
Modern steg då upp i den vanliga förklarade dagern af skydd och huld, värmekällan, den vårdande handen. På hösten, i början af augusti, kom bref med underrättelse att den äldre brodern Gustaf skulle resa till Paris för att i en pension fullborda sina studier för affärslifvet och lära sig språket, men dessförinnan skulle han tillbringa en månad på landet och der aflösa brodern.