United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !


bemötte han mig, om ej vädret och luften var allmän, och alltså hvar och en hade fritt till att bruka henne, vare sig i sång, spel eller tal. vore också tungan hans egen, och visan, den han sjöng, hade han sjelf komponerat. ville jag skilja mig vid honom, tog en annan gata, nemligen Svartmangatan. Han ville gerna veta, hvarföre jag ej ville hålla honom sällskap.

Ännu i går skulle jag förr låtit rycka tungan ur halsen mig, innan jag sagt hans namn, men i natt låg jag och frös i slottstornet och fick tid att betänka mig. Ivar Bertilsson, sade jag till mig själv, vad pocker har du för tack för att du varit en stövare åt Sigismundus? Rätt som en fähund här du smugit dig genom landet och slitit ont, men vad gott har du av'et? Jo, tom mage och tom pung.

Och för det femte är det Valborg som åbäkar sig grundeligt för att locka honom Och för det sjätte är det den elaka tungan din, avbröt Daniel. För tvi vale en sådan! Ja, sade sväran, det sjätte är min tunga. Men du ska inte skylla mig för henne. Ty all synd, som sker i Sutre, samlar sig i mitt huvud och går ut genom min mun det att det uppenbart varda.

Domaren vände sig förargad mot åhörarna, men den tillämnade förebråelsen stannade tungan. Fridstöraren, som satt främsta åhörarbänken, var en stor, kutryggig gammal bonde med slätrakat rödlätt ansikte, fru Maturins man. Han höll de knutna nävarna hårt pressade mot munnen, som om han velat hejda än flera suckar. Domaren vände sig åter till vittnet.

Jag såg gnistorna slå upp i mörkret kring hästens hovar, kände hur regnet lättade och märkte landskapet flyga mig förbi som ett mörkt skuggspel, och hela tiden satt jag och talade för mig själv ofattbara ord, vilka jag ej förstod, hur de kommo mig tungan.

Om nu detta folk eller en profet eller en präst gör dig denna fråga: »Vad förkunnar HERRENS tunga?», skall du säga till dem vad som är den verkliga »tungan», och att jag därför skall kasta eder bort, säger HERREN. Och den profet eller den präst eller den av folket, som säger »HERRENS tunga», den mannen och hans hus skall jag hemsöka.

Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken; äro ock vi pliktiga att giva våra liv för bröderna. Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan Guds kärlek förbliva i honom? Kära barn, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.

Och nu falla fjällen från mina ögon, nu ser jag att jag är bönhörd. Med bara lugn kommer människan ingen vart. Hon behöver ett törne i skon för att stolt och strålande. Hon måste kunna gråta, när ingen ser det. Maten måste kvälja henne tungan, för att hon skall kunna le ett riktigt gott och vackert leende. underligt är hon nu en gång skapad.

Och han räckte ut tungan om åt den frågvise länsmannen eller åt den lekfulla mamsellen eller åt de svidande fingrarna kan vara osäkert. Men länsman lutade sig ned över sina papper och mumlade: Jaså, greven vet inte det, inte. Han rätade upp sig och sade barskt: Ja, för man får göra skillnad mellan brott och okynne. I ena fallet är jag länsman, och kan inte fan själv dra mig vid näsan.

Men han, han var ung, han var qvick i tungan, och hans ögon spelade. Man måste lyssna, när han hvisslade eller sjöng; det lät lustigt, precis som en flöjt. Han kunde den surmulnaste att skratta när han ville. Och hade han ett märkvärdigt sätt att taga henne kring lifvet. Hon kunde ej slå ifrån sig. Hon kunde ej ge honom en örfil, huru gerna hon än ville.