United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jo, minsann, är det så! Hm! hvad är lifvet? En usel strid om intet, för intet. För några lumpna trasiga pappers skuld skall jag dö. Ja dö, och det ännu i dag, i denna samma drägt, som jag går och står, i mitt regimentes ännu af skam och nesa obesmittade uniform, så bör jag dö, och här skall jag dö, här! hos dig! Han gräfde i fickorna, nervöst, darrande, retlig.
O! att vi aldrig känt den lumpna känsla, som svaga mödrar närt oss med som spenbarn, som drifver barnet att sin fader hylla, att såsom yngling vörda än hans svaghet i gråa hår och skydda dem för skymf; den svaga känsla, hvilken högst i dårskap dock stiger, då den böjer undersåten för kungen ned att honom dårligt dyrka som landets fader och sin äras borgen!
Löjtnanten skakade på hufvudet. Han slöt ögonen, liksom färdig att möta döden. Nej, jag vill gå ett annat lif till mötes! Vill du göra mig den sista äretjensten, så kasta de lumpna papperen i elden, så att jag får dö med en skuld mindre och så tack, min bror! Drag för portièren och gå in i din matsal eller i köket, så du ej hör knallen!
Där är så mycket minor, you know." "Är min ställning förtvivlad?" sade Karlson. "Ja", sade jag. "Jag vet ju...." "Du är en rätt taktlös gynnare", svarade Karlson vänligt. "Men naturligtvis kan du få tillbaka de där lumpna fem punden, som du tvingade på mig." Han drog upp en näve guldmynt ur byxfickan. "Vill du ha mer så går det an", sade han.
Men mot en enda var Gud så huld och så grym, att han lät honom födas en knapp lillfingersbredd nedanför toppen, nedanför den högsta lyckan och härligheten. Vad vet du om kval, lögn och lumpna kval och de äro de enda, som ingen står ut med att bära! Eller har du känt den avund, som förvandlar själva solen på himlavalvet till en mögelfläck och kommer den bästa mat att äckla på tungan?
En af Cronstedts adjutanter, Löjtnant Reiher, föll i talet: "Den, som sagt, att Klingspor stannat, Han har talat förbannat galet, Adlercreutz det var och Hertzen, Som slog knut uppå vår nesa; Fältmarskalken var som vanligt, Ren för fan i våld på resa." Major Furumarck tog ordet: "Det är kungen som har felet; Hvarför har han satt i nåder Denna lumpna trumf i spelet?"
Jag är dödstrött, jag tycker jag vill sjunka tillhopa som en trasa och ändå samma osynliga, förbittrade kamp! Har jag icke kännt deras klor om min strupe, från den svartvingade morddjäfvulens till och med denna lumpna lilla sat-krymplings. Men ännu tror jag på viljan och förnuftet, ännu vill jag bita tänderna samman och slåss med det som finns utom och inom mig.
Lumpna, usla järn, du är mer stark, mer evig än min ande! Ha, ha, ha, ha! Hör, huru hvalfven skratta åt mig, åt mig. O, död! Tag detta lif! Hölj eftervärldens vanfräjd öfver mig, men rädda, rädda hertigen och folket! Ej svar, ej tröst! Blott som ur annan värld kanonen doft igenom hvalfven suckar. Mitt hufvud är så trött, min tanke svindlar. Frid, frid! Tionde scenen. Daniel Hjort. Johan Fleming.
I de lappade, lumpna arbetskläderna, genompyrda av mjöl och liksom fernissade med beck och kåda, kunde han icke infinna sig utan att komma på skam både inför Vår Herre och skogsfogdens Grädel. Han övervägde länge och under högt spända ögonbryn frågan, hur han skulle kunna skaffa sig en anständig helgdagsdräkt. Pengar hade han inga.
Om jag vet, att han lider, skall jag icke kunna göra ens det minsta för att visa mitt deltagande jag skall se honom kämpa ensam mot tusen lumpna hvardagsförtretligheter, jag skall se honom uttömma sin kraft mot dem, och jag skall icke kunnna värja honom för en enda. Jag kan intet, intet göra!
Dagens Ord
Andra Tittar