United States or Spain ? Vote for the TOP Country of the Week !


» säg åtminstone vem det är, och vad han heter.» »Han är fil. lic. och tar snart graden, och han heter bara Andersson.» »Kors i herrans namn, tar du en bokmal», utbrast Fille, som i sitt stilla sinne närt det fåvitska hoppet att bli svåger med en general eller en pälsjägare. »Jag trodde att du skulle ha löjtnant Blixt.» »Varför detfrågade Margits moder.

Herr Svantepolk, som i sitt menlöst rena barnahjärta aldrig närt ett försåt, skakade sorgset sitt vita hår, och männen ropade till Magnus: Rid du hem och bota dina kittlar, hertig! Ja, jag skall rida till mitt Nyköpingshus och bota mina kittlar, svarade han med torr röst, men ringhandsken darrade och glindrade. När de bli färdiga och blanka, skall jag hålla gästabud.

OLOF KLAESSON. Det där, det duger ej, min själ; hon måste än i denna dag bli din, ty annars drunknar uti älskarn hjälten, och sådant duger ej i tid som vår. JOHAN FLEMING. Men om hon icke älskar mig? OLOF KLAESSON. Åh prat! En flicka bär sin tro ej fram fat; den gömmer hon ja, bilden är fatal som en rekryt sitt hopp att bli genral. JOHAN FLEMING. Förlåt den misstro emot dig jag närt?

Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Jag såg en här, som frös och svalt Och segrade tillika; Mitt öga flög från blad till blad, Jag velat kyssa hvarje rad. I farans stund i stridens brun Hvad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, Du dock älskadt vara, En kärlek , skön, stark, Af dem du närt med bröd af bark!

bullret börjat lägga sig och drotthusets portar bommats inifrån, gick Sven ett par steg framåt mot lagmannen över Tiundaland. Om jag närt svek mot Inge, sade han, var det därför, att jag aldrig kunde svika de gamla gudarna. Han och hans västgötar äro framsynta och glada, och Kristus kommer till deras kornrika gårdar sunnanvädret.

O! att vi aldrig känt den lumpna känsla, som svaga mödrar närt oss med som spenbarn, som drifver barnet att sin fader hylla, att såsom yngling vörda än hans svaghet i gråa hår och skydda dem för skymf; den svaga känsla, hvilken högst i dårskap dock stiger, den böjer undersåten för kungen ned att honom dårligt dyrka som landets fader och sin äras borgen!