United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !
Där håfvor slösas utan skam, Där är han gärna inne, Men vågar armod träda fram, Förbittrar sig hans sinne; Den fattige får hårda ord, Får vid hans dörrar ligga Och för sin hunger af hans bord Förgäfves smulor tigga.
Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall du icke låta honom göra trälarbete; såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelåret skall han tjäna hos dig. Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom; och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning skall han återfå.
Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»
Är någon i sådant armod att han icke kan betala det värde du bestämmer, så skall han ställas fram inför prästen, och prästen skall då bestämma ett värde för honom; efter vad den som har gjort löftet kan anskaffa skall prästen bestämma värdet för honom.
Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd, och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som tillhör en främlingssläkt, så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas ut; någon av hans bröder må lösa honom; eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösa honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv lösa sig.
Om din broder råkar i armod och säljer något av sin arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom och återbörda det brodern har sålt.
Aroers städer varda övergivna; de bliva tillhåll för hjordar, som lägra sig där ostörda. Det är förbi med Efraims värn, med Damaskus' konungadöme och med kvarlevan av Aram. Det skall gå med dem såsom med Israels barns härlighet, säger HERREN Sebaot. Och det skall ske på den tiden att Jakobs härlighet vändes i armod, och att hans feta kropp bliver mager.
För fröjd och tröst från vaggan till vår graf, Från dar, som farit hän, till dar, som komma, För alla tårar, dem hon torkat af, Vår hyllning ägna vi åt denna gömda blomma. Hon runnit upp ur evighetens frö, O, låten henne här ej blekna, vissna, dö! Hårda skiften, bittra pröfningstider Bragt från eget hemman, gods och välstånd Djupt i nöd och armod bonden Onni. Åren härjat sist, hvad ödet skonat.
Det ringa, en rättfärdig äger, Som vet, att Gud är honom huld, Till frid och fröjd långt mera väger Än allt en orättfärdigs guld. Förgänglig vinst är armod lik, Men Guds välsignelse gör rik. Gud mäter af de frommas dagar, Att icke nöd dem drabba får. Han ger dem mer, när han behagar, Men nog också i hårda år. När mången rik mans hus är tömdt, Har fattig kvar, hvad from har gömt.
Den tid har varit redan, då på strandens fjäll, I armod sänkt, försmådd, förföljd, förtryckt, du bott, Ur stormupprörda böljor, vilda måsen lik, Med trägen möda hämtande en sparsam kost. Den tid har varit, gamle, är ej mer och skall Ej heller komma; så kan allt förändras. EUBULOS. Ve.