United States or Hungary ? Vote for the TOP Country of the Week !


Furst Voldmar log med nåd: "Ej svår, i sanning, är din sorg att hela; Jag har en näktergal, Den vill jag ge dig i din lärkas ställe." Den gamle drog en suck: "O herre, ringa är den ringes klagan, Dock helas ej hans sorg Af milda ljud och näktergalars sånger. En bild, en helgonbild, En svag, förgänglig bild af alm jag ägde, Den var min hyddas skatt; En röfvare ifrån ditt slott den stulit."

De krossas sönder lätt som mal; när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid. Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig? Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Icke i den vilda skogen Har sin moders bo hon lämnat, Fostrad är hon under skygdet Af en fridfull mänskoboning. Från en ringa hyddas torftak Mången morgons ljus hon skådat, Sänkt sig stundom ned att plocka Korn ur vänligt sträckta händer. När den blåa vingen vuxit, Har hon flugit ut till lunden, Gungat dess grenar, badat I dess svala bäckars vatten.

Smycka skall min dotter sig i dag, Hon, den skönsta utan prydnad, skall Nu till prydnad skönast bli också, Att, furstefalkens öga sen Våra tärnor spanar ungdomsgladt, Det dröja vid Nadeschda snart Med en blick, som blir vår hyddas ljus, Blir ett solsken för vår framtids dar." han sade. Stum en vingad stund Stod hans dotter, mot den gamle spotskt Hennes bruna ögas vrede flög.

Än finns mången hyddas vägg Bland taflor en af eget slag, En bild af bara skagg; Du träder närmre, och du ser En mund som under skägget ler, En blick, helt öppen, varm och mild, Det är just Kulneffs bild.

Dock flydd är fasans kyla, fasa kan hon ej För honom, för sin himmel ej; Blott gråta kan hon, smälta ljuft i tårars dagg Och älska, tillbe och förgås. Och utan fruktan, som om fromt till stilla bön Hon för sin hyddas helgon trädt, Hon nalkas fursten, böjer knä vägens sand Och sluter händerna och ber: "Nadeschdas herre, skåda din slafvinnas tår Och vredgas den arma ej!