United States or Curaçao ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dessa undersökningar hafva, såsom rimligt är, det gäller en till Danmark hörande besittning, bekostats af danska staten, senare tid dock äfven med bidrag från den under danska vetenskapsakademien stående Carlsbergsfonden.

Och i själva verket bekräftar realiteten ett rimligt sätt denna inbillning, att jag till slut tror därpå. Doktorn tyckes mig slitas mellan de mest olika känslor. Ibland är han tankfull, betraktar mig förstulet och behandlar mig med en förödmjukande brutalitet; ibland själv en olycklig vårdar och tröstar han mig som ett sjukt barn.

"Men om herr öfversten förlåter", invände hans klient, som allt vidare ville rädda sig undan det ledsamma uppdraget, "är det väl mera rimligt, att han skulle hafva vågat flyga midtemot skallet och sätta sig nära utan anledning?" "Inga krokmarscher och advokatknep!" ropade den gode öfversten och slog sin hand mot stolkarmen, högeligen uppbragt.

jag vid sjutton års ålder förlorade min salig far och befann mig i ett ruinerat hus, gick jag, som i parentes sagt alltid lidit av sjuklig inbillning, till fars goda vänner och trogna grannar, begärde ödmjukt protektion. Det lyckades icke, som rimligt kunde vara. Vände mig till Gud i bön efter min käre lärares recept. Resultatet lät vänta sig, men utmätningsman lät icke vänta sig.

Det finns därför intet rimligt skäl hvarför vigseln nödvändigt skall vara en kyrklig akt. I Tyskland och Frankrike är det också tvärtom den borgerliga vigseln som är det enda nödvändiga, och i England är det fritt val emellan borgerlig och kyrklig vigsel.

Jag har många i min vård, Mor sjuk och barn en rad som orgelpipor. JULIA. Ack goda, goda onkel; var ej hård! v. DANN. Kan ej, ogör , omöjligt om hvartannat, Och idel nej, nej, nej! Det är förbannadt. JULIA. Hur är det rimligt, att ni vredgas än? Ni skrämt tillräckligt ren, kom nu med trösten Och gör den stackars mannen glad igen!

Med denna roman företog Benson ett af sina ströftåg långs tjugofemöreslitteraturens mest trafikerade allfarvägar. Romanen om familjen Osborne är i bredd med den en riktigt solid och bra bok. Rätt nära gränsen vandrar han i alla fall. Berättelsen saknar afvägning, den har en bredd som inte står i något rimligt förhållande till det vi ju kunna kalla djup.

"Nåväl höken", sade öfversten ifrigare, "är det väl rimligt och öfverensstämmande med detta djurs natur, att han skulle vågat sätta sig upp stallstaket blott sjuttio steg från stället, ifall han blifvit bortjagad från rofvet af hundar och människor?"

Sluteligen den fråga uppkastas: Kan en skönhet födas i tiden fullkomlig, att den ej just genom sin egenskap af att vara individuell och i tiden förgänglig innehåller en brist, som gör den till ett rimligt föremål för parodien?