United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
När han kom in och såg förödelsens styggelse i den smutsade brudsängen, erfor han ett ögonblicks svaghet, uttröttad av de sista dagarnes och nattens mödor, och han tänkte på hur annorlunda det skulle ha varit med Ida, om deras förhållande kommit till stånd. Han gick fram till fönstret och tittade ut över viken med en lång svårmodig blick.
Abraham satte sig upp. Släpp henne, din sate, skrek han. Men Aposteln hörde icke. Herr Vickberg kom ut på förstubron. Herr lektor! Aposteln hörde icke. Då spindlade herr Vickberg på sina smala ben rakt fram mot den fruktansvärde och skrek i hans öra: Lektor Paulus Holmin! Och lektorn vaknade, stirrade framför sig som en sömngångare, som väckts. Svårmodig och ängslig. Vem är ni?
När han kom in och såg förödelsens styggelse i den smutsade brudsängen, erfor han ett ögonblicks svaghet, uttröttad av de sista dagarnes och nattens mödor, och han tänkte på hur annorlunda det skulle ha varit med Ida, om deras förhållande kommit till stånd. Han gick fram till fönstret och tittade ut över viken med en lång svårmodig blick.
Modern betraktade honom i smyg: der låg en svårmodig längtan öfver hans drag. Han hade synbarligen glömt att det fans en annan menniska i rummet, ty den medvetenhet och sjelfironi i uttrycket, som annars alltid preglade hans drag, var nu helt och hållet försvunnen.
Stjärnorna glimmade över trädtopparne, och bakom sig hörde de älskande en fåtonig, svårmodig och likväl täck sång, sjungen av någon bland de vandrande männen. Mellan skrovliga klippor, genom tysta dalar gick färden under den korta försommarnatten. Österut började mörkret glesna. Det genomsilades av ett kyligt ljusdunkel, en sakta klarnande gryning, vari stjärnorna bleknade och försvunno.
För människornas storhets skull, upprepade jarlen tankfullt. Den mannen visste, vad han skrev. Du är svårmodig i dag, jarl, sade Inge. Vad värde skulle jag nyss ha tillmätt Ulv Ulvssons ståndaktighet, om han lidit rättvist eller väntat, att rättvisa människor snart skulle stiga fram och hjälpa och tacka honom! Ångrar du din stränghet? Jag kan inte ångra den, men jag är tung till sinnes.
Han hälsade halvt förtroligt, medan han betraktade dem med en på en gång leende och svårmodig blick ur sina kupiga, närsynta ögon. Om vi skulle fara ut till Drottningholm, föreslog Tomas. Där bör vara vackert en sådan dag som denna. Och vi behöva inte vara rädda att träffa några bekanta, nu sedan alla sommargäster ha flyttat in. Ja, Drottningholm... Där är vackert. I parken, vid svandammarna...