Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 april 2025
Men då han såg, hur med vrede och skall de belägrade dörren, Greps han af fruktan, stannade, lockade, hvisslade, smålog, Slog sig på knäna och nämnde vid namn dem båda förgäfves, Tills ur fickan han tog en glimmande kringla omsider. Denna itu deld bar han med båda händerna framräckt, Nalkades trappan, smög sig på den ett steg och ett annat, Tjuste och kastade bitarne fram.
Men hon svarade icke utan låg i samma dödsliknande orörlighet. Han skakade på henne, men huvudet föll viljelöst åt sidan. Då lyfte han försiktigt upp henne och bar henne till kälken. Han kände, att hennes hjärta slog lugnt och fast. Som snön hade isat sig efter solbärgningen, behövde han icke frukta, att medarna skulle lämna några spår.
Då fattade han beslutet att gå till »Fernan». Det var ett bittert ögonblick, det gällde hans klocka, ett minne; men det gällde också hans framtid. Han slog upp rockkragen för att ej vara igenkänd och styrde genom snödrivorna bort till den mörka Kungsdiksgatan. Han gick länge utanför med bultande hjärta.
Sade och hann blott kasta en blick kring rummet och höra Ljudet af klockan, som slog i detsamma, och glädas att träffa Allt som förut så förtroligt och kärt i det älskade hemmet, Hann ej märka, hur brydd den vänliga systern hans anblick Flydde och sprang att dölja sin blick i den skymmande hatten.
Ett är redan en smula för mycket. Plötsligt slog det honom, att Tomas icke var sig lik. Det var något besynnerligt med hans utseende. Vad är det för en skråma du har fått på kindbenet... Hur har det gått till... Och kudden är också blodig. Tomas tog med handen över kinden. Han kände sina fingrar glida över en hal klump av levrat blod.
Vi voro vänner berättade han och slog troskyldigt upp sina ögon och blickade in i sin hustrus klara och skarpa bruna vi voro vänner, på det viset att jag tog emot henne hemma. Ibland, när hon var exalterad, kastade hon sig i mina armar, fastän jag sade, att det inte alls gick an. Horribel person afbröt frun.
I en av alkoverna, där en röd gaslåga ständigt fladdrade i halvmörkret, satt löjtnant Gabel med ett halvt dussin andra unga officerare, av vilka några voro i uniform. De hade kommit in på unionsfrågan. Tomas slog sig ned vid ett öppet fönster, på samma soffa där han hade suttit med Hall en av dagarna närmast efter sin examen, i slutet av april. Ja, var blev Hall av?
Under det deras kamrater lurade i gathörnen, togo två af dem, som voro till fots, den döda kroppen, svängde honom två, tre gånger med kraft och kastade honom midt i Tibern. I samma ögonblick, som liket slog i vattnet, gjorde den, som var till häst, en fråga, hvilken de två andra besvarade med: "Ja, min herre". Då vände sig den ridande åter till Tibern och såg någonting svart, som flöt på vattnet.
Han stiftade föreningar och bildade teatertrupper, ställde till med baler och anförde storartade gåsmarscher, han slog ut fönsterrutor hos förhatliga lärare och var en mästare i alla sorters serenader, både de angenäma och de oangenäma. Han var korteligen trevlig. Jag höll av honom och kunde inte annat än sörja över hans lättsinne. Men han sa: Det där begriper du inte. Ditt liv är utstakat.
Dagens Ord
Andra Tittar