Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Därför sparde han försakande och troget allt guld, som han kom över, och smälte sedan ihop det till två tjocka ringar. Svara mig nu, Ulva: vilken av de båda männen skulle du ha valt, om de kommit till dig? Hon var så yr i huvudet, att hon först icke förstod honom. Han måste berätta om hela sagan på nytt, men då började de kringstående kvinnorna att ropa.
Han slängde vapnet ifrån sig och tyckte, att han dock var rätt lycklig, som fått sitt väsen söndrat i så många delar, att han icke visste vilken som vore han själv. Delarna av den styckade ormen leva ett förtvivlat rörligt liv, innan de styvna och varda döda bitar av något, som förr hade sammanhang. Men att de sträva till återförening, såsom sagan påstår, kunde nattvandraren icke fatta.
Men om honom talar sagan åter: När med hjärtat fullt af aldrig yppad, Namnlös kärlek han bland Marmarynes Blommor gick och hon i templet dröjde, Såg han henne, fast hon själf var borta, Sällt i hvar gestalt, i hvarje väsen Af den skapelse, hon väckt och vårdat.
Dessa sånger, så berättar sagan, förnummos under stilla aftnar, lika denna, ner i dalen, och på deras toner sänkte sig sinnesfrid i de lyssnandes hjärtan.... Och nu, sade mannen för sig själv, kringdriva på samma höjder olyckliga människobarn, blodsmän och kristianska svärmare, utstötta ur ett religionssamfund, som är dem värdigt. Rövare på Parnassen!
Om förflutna, stormiga tiders minnen Talte han i grånade kämpars krets. Plötsligt höll han midt i sagan inne, Stod från tronen i höghet opp. "Vingsnabbt flykta", sade han, "styrkans stunder, Och för minnet äger man dagar nog Jag vill föras opp på Telmars fjällbrant Och betrakta mitt land ännu. Jag vill se den sällhet, min ande skapat, Förrn mitt öga skymmes af kumlets natt.
Jag trodde, att jag hade rätt till vrede, och jag ansåg att vad jag sagt fått ett svar ännu hårdare än vad själva orden förtjänat. Det var sagan om Edens dagar, som voro förbi. Denna tid var den enda, då vår lycka verkligen kunnat brista, och jag tror, att vi båda kände det lika starkt, som om ödesdigra makter tumlat om med våra liv.
Dagens Ord
Andra Tittar